Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatik - Nordensvan, Georg: Mig lurar du inte. Med en teckning af Knut Stangenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIG LURAR DU INTE!
199
SVANTE.
Var lugn för det! När det väl är öfver.
FRU BIRGER.
Och en rad humoresker om ditt äktenskap?
SVANTE.
Ja då! När det väl är öfver.
FRU BIRGER
(en smula vemodigt).
Det kan gå mycket fort öfver.
svante (hör inte på henne).
Förlofning i hemlighet, det kunde låta höra
sig, men bröllop i hemlighet, det var värre. Det
blef min andra kraftmätning med min vördade svär-
far. Det var revolution, det var anarki, det skulle
inte komma att hända. Återigen kabinettsfråga!
Gubben tog reson, förstås, brummade och teg. Och
svärmor har fått • ämnen att tala om för hela sin
återstående lifstid. »Den kära Svante, han är så
originel!»
Och nu i kväll smäller det. Bröllop utan lys-
ning, som någon lagt märke till, för den skedde
originelt nog i finskan, och familjen är skrifven på
landet. (Visar på lampan.) Där står hennes lys-
ningspresent till sig själf. Den skall stå i vårt
förmak. Bröllop utan bjudningskort, utan nyfikna,
en liten, intim supé — och när den är öfverstökade
så försvinna de unga tu, hvart det vet ingen. De
försvinna i en hyrvagn, de uppslukas af vårkvällens
blå skymning. Och ingen vet utaf den stora hän-
delsen förr än i morgon, ty då står det i alla tid-
ningar: Vigda: Svante Lönnbom, Lizzi Falk. Med-
människorna flatna. Men då ä vi våra färde, på
brölloppstripp. Hvart, det vet ingen.
FRU BIRGER.
Somliga ha det bra förspändt.
SVANTE.
Det är mitt påhitt från början till slut. Som-
liga ha fantasi, och det rår man inte för.
FRU BIRGER.
Och du är säker på, att inte hemligheten dun-
stat ut?
SVANTE.
Jojo men, ingen medmänniska har en aning
om det, utom jag och hon och svärfar och svärmor.
Och du förstås. Och här står allt på sin plats till
dess vi komma igen — jag och min fru. Jo det
låter! Och då ta vi in här, till dess vi få vårt
eget i ordning.
FRU BIRGER.
Ja, det var en öfverraskning för mig, när du
kom och talade om, att du gått och förlofvat dig.
SVANTE.
Det var en öfverraskning för mig också. Inte
tänkte jag på att gifta mig, förrän jag träffade
Lizzi. Jag tänkte strängt taget inte då häller.
FRU BIRGER.
Då var det väl Lizzi som tänkte för er båda.
SVANTE.
Naturligtvis! Hon är en flicka med karaktär.
Och en flicka med smak. Och söt är hon. Hvad
skall en stackars karl ta sig till? Och snäll är
hon, och foglig, bara jag gör henne till viljes.
Och det gör jag naturligtvis.
FRU BIRGER.
Är du säker på, att också jag har kunnat tiga
med den stora hemligheten?
SVANTE.
Ah, du!
FRU BIRGER.
Jag kunde Hi svartsjuk på unga frun.
SVANTE
(knyter näfven skämtsamt).
Våga bara! — För resten skall du inte säga
sådant. Vi ä ju gamla vänner — och dig värde-
rar jag som den hedersfagott du är.
FRU BIRGER.
Tack så mycket — likaledes! För resten borde
jag verkligen, innan du går nu i kväll, tacka dig
riktigt på allvar för det stöd jag haft i dig, sen
min man dog.
SVANTE.
Se så, se så! Birger var ju min bästa vän.
Det var minsann tomt och ensamt för mig, när han
gick och gifte sig — och innan jag blef som barn
i huset hos er båda.
FRU BIRGER.
I brist på andra småttingar.
SVANTE.
Det var då inte för mycket, att jag sedan hyrde
ett par rum af dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
