Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatik - Nordensvan, Georg: Mig lurar du inte. Med en teckning af Knut Stangenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 GEORG NORDENSVAN.
en fjärde man. Det passar utmärkt. (Ämnar ta
telefonen.)
FRÖKEN.
Nej tack. Axel skall bli min första man och
inte hans fjärde.
Petterson {till Svante).
Är hon inte näpen ? Förmyndaren däremot,
han är inte näpen. Han ser ut som om han ville
bitas.
FRÖKEN.
Vi törs knappast gå tillsammans på gatan.
Hvart vi kommer, så är han där före oss.
PETTERSON.
Och är han inte där, så kommer han. Jag
har aldrig tänkt mig en så efterhängsen karl.
FRÖKEN,
Det var därför vi vågade — ta oss den fri-
heten —
PETTERSON.
Att stämma möte här, ja. Det var Blendas idé.
FRÖKEN.
Herr Lönnbom ursäktar nog. En gting är
ingen gång. Och vi ska aldrig göra så mera —
tror jag.
PETTERSON.
Visst ursäktar hän. Vännen Svante är en god
kamrat och en trofast natur. Honom kan man lita
på. (Till Svante.) För resten har du ju inget
•obehag af oss. Du behöfver inte alls genera dig.
SVANTE.
Jag skulle bort på en bjudning. Men om
herrskapet vill stanna —
PETTERSON.
Nej, det passar sig inte. Vi håller strängt
på det passande. I synnerhet Blenda.
SVANTE.
Ja, det var verkligen ledsamt, men jag är all-
deles tvungen —
FRÖKEN.
Då gå vi genast. Var inte ond på oss.
PETTERSON.
Inte är han ond — Det var sant! Efter du
var så vänlig och erbjöd —
SVANTE.
Hvad erbjöd jag?
PETTERSON.
Du bad mig bestämma summan.
SVANTE.
Du måste helt och hållet ha missuppfattat...
PETTERSON.
Jo, det där lånet du talade om.
SVANTE.
Det var ju ett missförstånd. Och det var för
resten du, som föreslog, att jag skulle bestämma
summan. Och så ville du inte ha den, utan ville ha
en borgen. Men du vet, att mina grundsatser —
PETTERSON.
Du sa ju, att principer är till för att frångås?
SVANTE.
Du har helt och hållet missförstått mig. En
princip, som man inte följer, är ju ingen princip
för en.
PETTERSON.
Det ger jag katten. Jag håller mig till dina ord.
FRÖKEN
(har kommit efter dem, tar Petterson smeksamt
under armen).
FRU BIRGER
(tittar in genom fonddörren)
Borgmästarn kommer. Han gick in genom
porten.
PETTERSON.
Kunde jag inte ge mig tusan på det!
FRÖKEN.
Jag dör! (Hård ringning på dörren.)
PETTERSON.
Gå dit in! (Skuffar in henne i sidorummet.
Hon tappar sin handske på golfvet.)
SVANTE.
Hvad ska jag ta mig till? (Vill skynda efter
henne.)
Petterson (hindrar honom).
Du ämnar väl inte gömma dig i sällskap med
min trolofvade?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
