Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatik - Nordensvan, Georg: Mig lurar du inte. Med en teckning af Knut Stangenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 GEORG NORDENSVAN.
sann ta reda på herrskapet! [Telefonen ringer.
Till Svante?) Sitt stilla! Jag är här för att hjälpa
dig. (I telefon, ilsket?) Hallå! — Hvad är det
ni säger? Jo, det är hos Svante Lönnbom.
svante (till fru Birger).
Det är nog svärmor.
kilbom (i telefon).
Hvasa? Är fröken färdig? (Till Svante?) De
frågar, om du har gått, och de säger, att fröken
är färdig.
Petterson (intresserad).
A tusan! Ja, han var bjuden på bal —
KILBOM.
Jag skall min själ titta närmare på fröken.
(Går emot telefonen.)
SVANTE
(rusar upp, efter honom).
Låt bli!
KILBOM
(vänder om, tvingar honom gå baklänges tillbaka
till stolen).
Du — ska —■ akta — dig — för sinnesrörel-
ser, gosse. Är du sjuk eller är du inte?
FRU BIRGER
(har skyndat till telefon, i telefon).
Be fröken vänta ett ögonblick, jag ska strax
komma. (Ringer hastigt af)
KILBOM.
Ska fröken vänta? Hvad ska fröken vänta
på, om jag får vara så närgången att fråga?
FRU BIRGER.
»Fröken» är min sömmerska. Hon är färdig
med min klädning.
KILBOM.
Herrskapet har telefon gemensamt, liksom (en
blick åt sidorummet) Uhum! — annat.
FRU BIRGER
(gladt, utan att förstå hans mening).
Ja, en och annan liten oskyldig hemlighet ha
vi gemensam.
kilbom (till Petterson).
Skammen går på torra landet, hon erkänner.
(Till fru Birger?) Men de frågade, om han inte
har gått än ?
FRU BIRGER.
Hon sa de naturligtvis. De kunde väl inte
kalla mig för han.
kilbom (till Petterson).
De stå i maskopi, de där båda. Här ligger
något under.
PETTERSON.
Det är bäst, att vi inte lägger oss i det.
KILBOM.
Jo, det är just hvad vi ska göra. Vi ska af-
slöja dem, ska vi. Fast hon är ett charmant frun-
timmer.
SVANTE
(har sett på klockan och stigit upp, mjukt).
Hör nu, kära farbror —
KILBOM.
Sa han kära farbror? Då har han något sat-
tyg i kikarn.
SVANTE.
Farbror får inte bli ond, men det är en sak,
som jag har glömt att tala om —
KILBOM.
Verkligen? Hvad kan det vara, som du inte
har talat om för mig?
FRÖKEN
(ger till ett högt skrik inne i sidorummet och slår
ner glas, som krossas).
KILBOM.
Hvad var det?
Petterson (lill Svante).
Nu är det ute med oss.
KILBOM.
Det är någon där inne?
FRU BIRGER.
Det var väl katten.
KILBOM.
Vi ska ta den katten i närmare skärskådande.
(Tar sin käpp, öppnar sidodörren.) Det var den
här dörren som var reglad, hvad falles ? (Slår
upp dörren^ inåt.) Är där nå’n? Var så god och
stig in!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
