Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatik - Nordensvan, Georg: Mig lurar du inte. Med en teckning af Knut Stangenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIG LURAR DU INTE!
213
KILBOM.
Det tyckte du var ett bra påhitt.
SVANTE.
Du hörde ju, att han var nyförlofvad i hem-
lighet. Med hvem, det hör inte hit.
KILBOM.
Ja, det sa han visserligen.
fru birger (från fonden).
Nå, har du talat om hemligheten nu?
svante (spelar ädel).
Jag är trött på att visa ädelmod mot otack-
samma medmänniskor. Och att bli misstänkt och
misskänd.
kilbom (till fru Birger).
Han har en viss förmåga, det får man erkänna.
Han dukar upp den ena historien efter den andra.
Den där doktorn tror jag för resten inte mer än
jämt. Och att flickungen har något rackartyg för
sig, det är inte otroligt. (Välvilligt till Svante.)
När du talat om allt annat, kan du också säga
mig, hvad hon hade där inne att göra? För det
var väl inte bara för gardinmönstrets skull?
SVANTE.
Hon trodde antagligen, att det var en utväg.
KILBOM.
Det visar, att hon inte kände till lokalen.
FRU BIRGER.
Nej, efter hon aldrig varit här förr.
KILBOM.
Mycket rätt. Fru Birger är den enda, man
kan resonnera med. Jag skall hålla ransakning
med flickan i morgon.
FRU BIRGER.
Var inte sträng emot henne.
kilbom (ser förtjust på henne).
Inte om ni ber mig! (Till Svante.) Nå, hur
var det med sjukdomen? Jag tror vi glömmer
bort den.
SVANTE.
Ja, nu är det på tiden att jag aflägsnar mig.
KILBOM.
Gör det, gosse. Jag stannar här och ser till,
att ingen kommer in och stör dig.
SVANTE.
Ack, du idealiska polismästare!
kilbom (till fru Birger).
Det hörs, att han inte är riktig.
SVANTE.
Jag går att lägga sista handen vid min toalett.
God natt, min ädla, faderliga vän! (Skakar hand
med TCilbom, gå?’ in i sidoi’ummet.)
Han har sina originela uttryck. Ja, fru Birger
ursäktar, att jag tar husets gästfrihet i anspråk.
FRU BIRGER.
Här är alltid gästfritt. Jag har en dublett
ledig. Mina vackraste rum. Bara hundra kronor
i månaden.
\
KILBOM.
He he! Lilla frun är skämtsam! Hufvud på
skaft! För resten så hyr jag dem. Hvarför skulle
jag inte hyra dem? Jag hyr-hela våningen.
FRU BIRGER.
Det går inte. Det bor en kapten här också.
KILBOM.
Den flyttar vi ut. Och jag flyttar in i morgon.
FRU BIRGER.
Borgmästarn ska väl se rummen först.
KILBOM.
Det gör detsamma.
FRU BIRGER.
Nej, det är inte alls detsamma, för eljes kan-
hända ni ångrar er sen. Var så god och följ
med mig.
KILBOM.
Jag vet inte, om jag törs gå ifrån. (I Svantes
dorr.) Svante! Svante lilla! Har du krupit till
kojs. Det är mörkt där inne. Han bara morrar
litet. Det tycks ändå vara allvar med hans sjuk-
dom, gud ske lof — jag började misstänka, att han
spelade komedi för mig. För en skojare är han
ändå, äfven när han inte har något sattyg för sig.
FRU BIRGER.
Jag går förut och visar vägen. (Ut i fonden.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
