- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
226

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Looström, Ludvig: En konstnärsbiografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

LUDVIG LOOSTRÖM.

mest framträdande personligheterna vid den
danska konstakademien, till hvars direktör
han utnämndes år i 7 7 1. Äfven af denna
verksamhet lämnar författaren en synner-
ligt intressant skildring, hvartill han huf-
vudsakligen hämtat stoffet ur protokoll och
handlingar i akademiens arkiv. Det är
icke blott den offentlige mannen, vi här
kunna följa från hans upphöjelse till hans
plötsliga utvisning från Danmark — en
episod, där man är författaren tack skyldig
för den finkänslighet, hvarmed han behand-
lat det ömtåliga ämnet —, utan vi få äfven
en inblick i Pilos hem, i hans umgänge
och privata arbete, som han ur konstnärlig
synpunkt tager vida allvarligare än de kung-
liga beställningarna. Här försöker han allt-
mera fördjupa sig som själsmålare, säger
författaren, och arbeta bort sina konstnär-
liga svagheter, hvarvid färgen var för honom
ett smidigt uttryck för känsla och stämning.
Så kommer Pilo åter till fosterlandet,
blir äfven här uppmärksammad af de högsta
i samhället, direktör för den svenska konst-
akademien, och såsom sådan synnerligen
verksam, samt en god vän och hjälpare
för den akademiska ungdomen, tills han
trött af år och arbete afled år 1793.

På titelbladet lofvar d:r Sirén att lämna
en redogörelse för Pilos förhållande till
den samtida porträttkonsten i Sverige och
Danmark. Detta löfte har han också sökt
fylla, men detta parti af hans bok är en-
ligt min åsikt dess svaga sida. Redan mot
författarens monografi öfver Hilleström har
kritiken med rätta anmärkt en öfvervärdering
af dennes konstnärsskap, ett drag som inga-
lunda är något ovanligt hos författare af
monografier, och detta af det helt natur
liga skälet, att ju mera en författare för-
djupar sig i ett ämne, desto mera förälskar
han sig i detsamma. Men när denna öfver-
värdering sker på andras bekostnad, d. v. s.
genom att nedsätta andras förtjänster, då
blir saken allvarsammare. Man kan ju säga,
att, när fråga är om värdesättning af ett
konstnärsskap, reducerar sig allt till den
subjektiva smaken. Men äfven här finnas
gränser som ej ostraffadt öfverträdas.

Den framstående plats och betydelse i
den skandinaviska konsthistorien, som jag
vill tillerkänna Pilo, förtjänar han, säger

d:r Sirén, icke blott i följd af sin kolo-
ristiska begåfning, utan därjämte på grund
af det inflytande han utöfvat på målarkon-
stens utveckling i Danmark och Sverige.
Och han tillägger: Denna sida afhans bety-
delse torde äfven hittills varit ännu mindre
känd och uppskattad än hans förtjänster
som konstnär.

Med afseende på Pilos stora egenska-
per såsom kolorist torde meningarna numera
ej vara delade, utan en hvar kan gärna
underskrifva författarens stora loford öfver
honom såsom sådan, åtminstone gör jag det.
Hvad däremot hans inflytande på målar-
konstens utveckling i Danmark och Sverige
beträffar, torde densamma böra reduceras
till ett minimum. D:r Sirén har sökt
klargöra detta inflytande i ett särskildt
kapitel i sitt arbete, men när man ge-
nomläst detta, finner man eget nog den
misstanken till fullo bekräftad, att infly-
tandet var minimalt. Vigilius Ericksen,
den ende dåtida målare af någon begåfning
i Danmark, innan den unga nationela målare-
generationen framträdde, hade inga skäl
att hysa några sympatier för Pilo och tyc-
kes ej heller hafva sträfvat att efterlikna
honom som målare, säger författaren med
rätta. J. Chr. Almer visar sig som en
mycket svag imitatör af Pilo, och Ulrik
Beenfelt, hvars utbildning var ännu svagare
och hvars penslar enligt författaren alltid
äro lika smutsiga, sträfvar med ringa fram-
gång att upptaga Pilos eleganta färgskala.
Detsamma gäller såväl andra samtida tredje
och fjärde klassens danska porträttmålare
som Erik Pauelsen, hvars palett författaren
likaledes kallar smutsig. Han lär under
sin akademitid utan tvifvel mottagit infly-
tande från Pilo men påverkades senare
framför allt af Jens Juel. Kommer så Peder
Als hem. Han var icke blott Pilos för-
nämsta elev utan äfven den mest betydande
målare, Danmark öfver hufvud taget fram-
bragt på 1700-talet — Jens Juel räknas
då till det följande århundradet. Före
sin utresa är Als till den grad bunden af
Pilos uttryckssätt, att det stundom är svårt
att skilja hans arbeten från dennes. Efter
hans hemkomst kan visserligen hans färg-
skala påminna en om Pilo? men, säger för-
fattaren, i allmänhet liar han blifvit kall
och stel, all fläkt af koloristisk charme
och elegans har förflyktigats och ersatts
af akademisk korrekthet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free