Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Rosman, Holger: Svensk litteratur i Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LITTERATUR I HOLLAND.
231
Rydberg, Frans Hedberg, Ann Charlotte
Leffler (nästan alla arbeten), Victoria Be-
nedictsson, Axel Lundegård, August Strind-
berg (Hemsöborna m. fl.), Georg Norden-
svan, Viktor Hugo Wickström, Claes Lun-
din (Berättelser), Gustaf Björlin-Lemnius,
Hederstierna-Sigurd, Geijerstam, Heiden-
stam (Endymion), Levertin (Lifvets fiender),
Tor Hedberg, Johan Nordling, Selma La-
gerlöf (Berättelser). Ellen Key (Tankebilder),
Anna Wahlenberg, Ellen Idström, Mathilda
Roos, Mathilda Malling, Sofie Elkan
och Elisabet Kuylenstierna. Bland norr-
män och danskar märktes Björnson, Lie,
Kielland, Drachmann, Schandorph, Pon-
toppidan, Knut Hamsun, Wilhelm Bergsöe,
Alvilde Prydz och Judith Keller. Dramatisk
litteratur har hon aldrig försökt sig på.
Fröken Wysman är icke den enda hol-
ländare, som gjort den nordiska litteraturen
känd i sitt land. Ibsen har öfversatts af
I. Donker, C. Llonigh, F. Kapteijn, J. H.
Rössing m. fl., och de svenska verk, som
på sista tiden låtit mest tala om sig —
Selma Lagerlöfs geniala skapelser — ha i
Holland bekantgjorts genom fröken Marga-
reta Meijbom i Haag, en personlig vän
till författarinnan och varm beundrare af
hennes konst. Bland andra öfversättare
märkas Ed. Thorn Prikker och H. Bleeker,
hvilka öfversatt Geijerstams senaste böcker,
A. Modderman och Mica de Mölezrjev
samt signaturerna Una och H. M. v. H.
Till förteckningen på de nordiska författare,
som blifvit öfversatta, kunna fogas namnen
Gustaf Jansson, Wilma Lindhé, Jacob Ahren-
berg, John Paulsen, Peter Nansen, Herman
Bang, Lars Dilling, Sophus Bauditz, Arne
Garborg, Ulrikke Dahl, Viggo Stukkenberg,
Tomas P. Krag, Jan Jansen, J. Blicher-Clau-
sen, Sven Lange och Karl Larsen.
Sammanlagdt äro under de sista tio åren
mer än 50 böcker ur den svenska skön-
litteraturen öfversatta till holländska, under
det att den norska och danska tyckas nå
upp till ej fullt hälften hvardera. Bland
dessa medräknas då icke Rydbergs, A. C.
Lefflers och Strindbergs m. fl. äldre arbe-
ten, som på sin tid väckte uppseende. Flera
öfversättningar äro införda i romanserier,
som uteslutande omfatta nordisk litteratur
(Bibliotek van Skandinavische Literatuur).
Huru mycket nu alla dessa öfversätt-
ningar läsas är en annan sak. I regel ha
fröken Wysmans arbeten utgått i upplagor
på 500 exemplar; endast Lefflers »Sommar-
nattsdröm» och Björnsons »Paa Guds Veje»
ha upplefvat tvenne upplagor. Men det
är att märka, att de holländska öfversätt-
ningarna icke är den enda väg, på hvilken
vår litteratur blir bekant i landet. Äfven
öfversättningar till de stora kulturspråken
anlitas där. Så bjöds mig bl. a. Strind-
berg i tyska upplagor, Selma Lagerlöf i
engelska etc. I boklådorna var det icke
ovanligt att se svenska böcker exponerade
såsom särskilda nyheter, exempelvis Geijer-
stams »Vrouvenmacht» (Kvinnomakt), hvil-
ken just i somras utkom på ett förlag i
Amsterdam.
Och intresset bland den bildade all-
mänheten? Naturligtvis individuel. Selma
Lagerlöf är allmänt känd och föremål för
diskussion. Liksom i fråga om alla stora
författare finnas partier både för entusiastisk
beundran och för dess motsats. Äfven om
det ligger främmande för holländarna att
helt förstå det nordiska draget i vår natio-
nela diktning, tyckes det i alla händelser
höra till den allmänna bildningen att
känna den svenska litteraturens märkligaste
alster.
Nyligen har man i Haag inrättat ett
skandinaviskt bibliotek, där man ämnar
småningom insamla alla nordiska verk.
Biblioteket skall bli tillgängligt för allmän-
heten och stå i samband med ett skandi-
naviskt läsekabinett, som existerat redan i
15 år.
Äfven vissa partier af vår historia hade
särskildt fäst sig i holländarnas sinne just
i samband med skönlitteraturen. Erik XIV
har varit föremål för behandling i en hol-
ländsk originalroman, »Vorstengunst» af
signaturen Wallis (fröken Oopzoomer från
Utrecht). Af en annan olyckskonung Gu-
staf IV Adolf hade man minnen i Haar-
lem, där han en tid vistats och där man
ännu kan visa hans boningshus.
Då jag gjorde dessa iakttagelser öfver
den svenska litteraturens spridning i Hol-
land, uppställde jag ovillkorligen en mot-
fråga: hvad känna vi om Holland och dess
moderna litteratur? Och jag måste svara:
så godt som intet. Förlidet år utkom i
svensk öfversättning en af Douwes Dekkers
(Multatulis) mest bekanta böcker, »Max
Havelaar». För några år sedan riktades vår
litteratur med Louis Couperus’ roman »Ma-
jestät». Enligt hvad holländarna själfva på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
