Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
- Möller, Artur: Nietzsche och det nittonde århundradet. Några utkast och påpekanden
- Jäderholm, G. A.: Två arbeten af Ernst Hæckel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
292
ARTUR MÖLLER.
yttre grundval, som hvarje mänska behöfver
för att stå, gled undan, marken försvann
under hans fötter. Han var helt och hållet
hänvisad att lefva på sig själf. De yttre
föremålen förlorade för honom sin realitet,
såvida de ej blefvo symboler för de syner,
som jagade hvarandra i hans hjärna. I en
ensamhet, som aldrig har haft sin like,
stegrades hans våldsamma tankeverksamhet
till en vild feber, som han hvarken ville
eller kunde dämpa. Han förbrann själf ha-
stigast på krönet af det hjältebål, han rest
sig af slagna konungar och troféer, i ett
obeskrifligt fyrverkeri af blixtar och lågor,
som slogo mot himlen.
TVÅ ARBETEN AF ERNST HÆCKEL.
Af G. A. JÄDERHOLM.
Med I bild.
E. HÆCKEL: Världsgåtorna. Stockholm. Hugo
Geber.
Ni har sett det leende, som stilla
lägger sig öfver en bildad mans anlete, när
han tänker på en filosofi, som icke är boren
blott af en Darwins, Spencers eller Mills
anda? Inom honom skapar hans fantasi en
serie bilder af gamle män med hufvudet
fullt af resonnemanger i himmelens blå om
gudar, själen och materien och med en
metafysik så våghalsigt djärf som en
drömmares från mänsklighetens första tider. Och
han tänker på gamle Schopenhauer, som
inte var så rädd för något som att efter
döden blifva rof för filosofie professorer.
Men om en naturforskare, som lifvet
igenom t. ex. räknat flimmerhåren i
broncherna eller kanske till och med höjt sig
så pass i allmänna vyer, att han
diskuterat groddplasmats struktur med någon
af Tysklands tusende privatdocenter, ur sin
specialvetenskapliga synpunkt vill lösa
världsgåtor med naturvetenskapliga kategorier utan
restriktion tillämpade pä allt skeende, då
finner man allt ganska godt och glädes och
förvånas öfver att verkligen än i dag det
går sådana underliga kurrar omkring på
jordens ring, som inte vilja falla i utbrott af
hänförelse öfver den filosofien. Vill man
vara kvick, så förnöjer man sin själ med att
stafva på de gamle männens och tidernas
och filosofiernas ord, som låta så
skrattretande i våra öron, medan man berusas af
arbetsintensiteten, som ligger bakom den
oerhörda naturvetenskapliga terminologien och
böjer sig som lekman, när histologen t. ex.
talar om en i vesicula germinativa
förlöpande kromatinreduktion som förstadium till
amfimixis. I filosofi, i religion, i estetik
och moral tyckes en hvar tro sig ba rätt
att svärma fritt och blifva tagen för »all-
varlig tänkare». Och man citerar särskildt
de berömda orden, att »filosofien kallar sig
vetenskapernas vetenskap med samma rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0342.html
