Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
- Böök, Fredrik: Svensk lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSK LYRIK.
Af FREDRIK BÖÖK.
Oscar Levertin: Dikter. Tredje samlingen.
Stockholm, Albert Bonniers förlag.
Ernst Josephson: Svarta rosar och gula.
Stockholm, C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag.
E. N. Söderberg: Dikter och sånger. Stockholm,
N. J. Schedins förlag.
Karl-Erik Forsslund: Arbetare. Sånger och
visor. Stockholm, Wahlström & Widstrand.
Ola Hansson: Dikter på vers och prosa. Från
hemma och ute (1884—1901). Stockholm, Albert
Bonniers förlag.
Gunnar von Numers: Berglit och andra dikter.
Helsingfors, Söderström & C:o.
Osvald Sirén: Accord. Dikter. Helsingfors,
Söderström & C:o.
ALCESTE: Nya dikter. Helsingfors, K. E. Holms
förlag.
Ellen Lundberg f. Nyblom: Nya dikter.
Stockholm, Wahlström & Widstrand.
Erik Brogren: Medusa och andra dikter.
Stockholm, Albert Bonniers förlag.
K. G. Ossian-Nilsson: Örnar. En diktsamling.
Stockholm, Albert Bonniers förlag.
Vilhelm Ekelund: Melodier i skymning.
Stockholm, Albert Bonniers förlag.
Nils Wohlin: Oro. Dikter. Stockholm, Albert
Bonniers förlag.
Bo Bergman: Marionetterna. Dikter. Stockholm,
Albert Bonniers förlag.
Levertin har tillika med Heidenstam och
Fröding pånyttfödt den svenska lyriken,
som både under epigonernas och
naturalismens tid fört ett tynande lif. Hans
»Legender och visor» voro en uppenbarelse,
bländande i prakten af en mörk och stark
lidelse och en ny, djup mystik. Levertins
inflytande på 90-talets lyrik har också varit
stort. Hans andra diktsamling utmärker väl
höjdpunkten af hans poetiska kraft. Där
har kommit en något ljusare, men ännu
mera smältande klang i hans sång, på sam-
ma gång som hans tekniska virtuositet är
som störst.
Hans tredje samling »Dikter»
betecknar icke ett stillastående. Den rymmer
mindre färger och melodier än den
föregående, men den har lidelsens glans öfver
sig, trots den ödsliga vinterstämning, som
slår mot en i dess splittrade rytmer. Där
har lagts »snö att vulkanerna kyla», men
under snöns hvita yta med fjärrsyn och
förklarad bergsluft brinner ännu elden.
Och ännu är det smärtan som
inspirerar hans dikt, men icke längre den heta
och varmblodiga smärtan från förr, utan en
stor och kall vinternatts förtviflan. Det är
den som ingifvit honom en så gripande
dikt som »Vandraren». Dock, liksom
molltonen i Levertins sång blifvit ännu mera
klagande, så har durtonen vunnit en allt
mer jublande klang, en allt friare och
oberördare klarhet. Högst i fjällen, där
ensamheten är störst och isen har förkväft
hvarje lif, hvarje jordiskt begär med sin
dödande kyla, där är luften ren och klar
för tänkarens och konstnärens åskådan, som
är riktad både utåt och inåt; där står han
inför sin genius, som också är diktens, och
hans hjärta är som en festlig offerlåga.
Man skulle kunna säga, att Levertin
är en af de mest subjektiva af alla poeter,
och i så fall därmed mena, att det som
inspirerar honom mindre är det objektiva
skönhetstillståndet än det subjektiva
tillståndet af skönhetsnjutning. Den poetiska
stämningen, som förbinder konstnären med
hans ämne, har två poler, och af dessa är
det den subjektiva, som är den mest
framträdande hos Levertin. Hans intresse för
de realiteter, hvarom han diktar, är sällan
omedelbart, utan är beroende på deras
förmåga att hos honom framkalla detta
tillstånd af estetisk njutning.
Därför når hans konst högst i sådana
dikter som t. ex. »Konstnären», där det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0346.html
