Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Böök, Fredrik: Svensk lyrik - Insända böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mognadens tid. Och de många, som aldrig
komma längre än till ansatserna, skulle
följaktligen alls inte debutera.
Man frapperas hos Bo Bergman framför
allt af den fina och lekande konst,
hvarmed han skapar nya och öfverraskande
uttryck för de kända sakerna — och detta
är ju kärnpunkten i all lyrik. Man vet
inte just hvad det är, ett tonfall, en dager
öfver det hela, ett nytt ord eller en ny
sammansättning af ord, men det är ett
något, som ger lif åt konstverket, gör det
suggestivt och smittande. Och detta obe-
stämbara något, som med sin doft skiljer
den äkta lyrikerns verser från dem som man
ögnar genom med jämnmod, det är tillika
ett med personligheten, det är skaldens
eget sätt att se, den atmosfär som följer
honom, kastet på hans hufvud. Och
därför är lyriken, den må handla om hvad
som helst, mera personlig än t. o. m.
memoaren, eller åtminstone finare personlig.
Hvad som vidare utmärker
»Marionetternas» författare är den osökta lätthet,
hvarmed han finner en konkret och slående
bild. Med all sin förfinade och
musikaliska stämning — i ett sådant poem t. ex.
som »Adagio» — har hans dikt likväl ett
fast och påtagligt drag, en klarhet i
struktur och linjer, som rent af erinrar om
Fröding. Där finnes hos honom icke en
enda oklar eller formlös dikt; och dock
saknas icke rader, som ha det outsagdas
och outsägbaras skälfvande stämning. Det
är nästan som vore det något galliskt i
hans genomskinliga formgifning.
Hans fantasi är icke stark och stor, men
liflig och rik på säregna detaljer. Det är
en utmärkt färg öfver t. ex. en sådan strof
som denna ur »Nymferna»:
Nu hvita moln och klara källor glimma,
och på en strand, som gula liljor bär,
står solrök kvar från dagens gryningstimma,
och flodens bubblor brista tyst i sär
bland säfven i ett sund med sandig botten.
Det är en ort, som nymfer hålla kär.
Här vädra inga hundar vildt, och här
förstummas jägarhornens klang och skotten.
Denna ljusa och soliga stämning, afskild
och oberörd, hvilar för öfrigt öfver många
af hans vackraste dikter, fast det stundom
kommer en mera vemodig ton med. Å
andra sidan har han satiriska dikter, hvilka
i all sin litet trötta resignation äro af en
hvasshet, som är mycket osedvanlig.
Till det allra bästa i boken, som i sin
helhet står så ovanligt högt öfver
genomsnittslyriken, hör den fyndiga och verkligt
kvicka inledningsdikten och den
utomordentligt originela afslutningsdikten, »Mor
Jord». Det är i den senare en storartad
fantasistyrka och en formfulländning, som
gör, att den ensam skulle berättiga sin för-
fattare till en rangplats i ung svensk lyrik.
———
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
