Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - I. Callots lif och verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN.
»Fantasistycken» — samma inbillnings-
starka berättelser, som inspirerade Robert
Schumann till hans underbara piano-
stycken, — och framför hela verket
satte Hoffmann en hänförd hyllning till
Jacques Callot. Äfven i Hoffmanns se-
nare verk infördes Callot som den fria
inbillningslekens skyddsgud. Uttrycket
»i Callots manér» slog så igenom.
Bättre än med några rader ur Hoff-
manns hyllning till Callot kan man icke
heller begynna en studie öfver konst-
nären :
»Hvarför kan jag icke se mig mätt på dina
sällsamma, fantastiska blad, du käcke mästare?
Hvarför gå icke dina ofta blott med ett par
streck antydda gestalter ur mitt minne? Be-
traktar jag länge dina öfverrika, af de mest
olikartade element danade kompositioner, få de
tusen och åter tusen figurerna lif, och hvar och
en träder fram, äfven ur den djupaste bakgrun-
den, där det är svårt att ens upptäcka dem,
’ kraftigt och glänsande i de naturligaste färger.
Ingen mästare har såsom Callot förstått att i ett
litet utrymme sammantränga en mängd af före-
mål, som utan att förvirra blicken synas bred-
vid hvarandra, ja, i hvarandra, så att det en-
skilda består för sig och dock infogar sig i det
hela. — Hans teckningar äro återspeglingar af
alla de fantastiska och underbara syner, hvilka
frammanades af hans öfverretade inbillnings
trolldom. Ty till och med i sina ur lifvet tagna
framställningar, i sina uppträden, sina bataljer
o. s. v. har lifvets fysionomi öfver hans gestal-
ter och grupper ett alldeles särskildt drag, som
jag skulle vilja kalla främlingsaktigt bekant.
Till och med det vanligaste ur hvardagslifvet
står hos honom i ett skimmer af romantisk
originalitet, som underbart tilltalar fantastiskt
lagda sinnen.»
Dessa ord äro skrifna af en fullblods-
romantiker i en romantisk ålder. Vår
verklighetskära tid ser väl det fantastiska
tycke hos konstnären, som så fängslade
den tyske spökförfattaren och som gjort
Callot till skaparen af så många sällsamma
och groteska existenser, af den berömda
etsningen »Den helige Antonii frestelse»
med dess tusental hvarandra olika djäflar
och dämoner. Men mycket af hvad som
för den snillrike tyske inbillningsmorfini-
sten föreföll vara drömspel och skuggspel,
synes vår tid realiteten själf. För den är
Callot framför allt mästaren i det lilla for-
matets världsbilder. Han är krigets, sol-
daternas, gycklarnas, zigenarnas, tiggar-
nas, sin äfventyrliga och olyckliga sam-
tids tecknare med den utomordentligt
säkra handen och den skarpa, ofta mörka
men alltid lugna ironien. Vår tid vill
hylla Callots genialiska verklighetsskild-
ring med samma hänförelse, som Hoff-
mann ägnade hans fantastik. Starkare
bevis på vidden och styrkan af en konst-
närs personlighet och lifsverk kan näppe-
ligen hittas än dylik dubbel tjuskraft.
Callot är en bland de få utvalda och
sällsynta, som behärskat båda de half-
klot, hvilka samman bilda konstens hela
värld, drömmens och verklighetens.
Jacques Callot tillhörde en af de euro-
peiska nationaliteter, som försvunnit, ett
land, hvilkets själfständiga existens nä-
stan glömts — Lothringen. Han var
född i det gamla hertigdömets residens-
stad Nancy, och ehuru han själf mot
slutet af sin bana skulle se den kära
fosterbygden förlora sin själfständighet
och införlifvas med Frankrike, eröfrad
af Richelieus statskonst, kände han sig
ständigt såsom lothringare.
Resenären, som i våra dagar besöker
Nancy, ser icke många spår af att
staden räknar anor från medeltidens
djup. Den trots sitt lättsinniga väsen i
stilen så principstarka rococon har satt
sin stämpel på stadens byggnader, torg
och parker. Det kan rent af ifrågasättas,
om den någonstädes fått vara stadsbyg-
gerska i så stor utsträckning som i Sta-
nislas Leszczinskys Nancy. Endast en
gammal gotisk stadsport från 1300-talets
slut, flankerad af två runda fängelsetorn,
resta 1463, och en praktfull sengotisk
portal till det hertigliga slottet — dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
