- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
312

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - I. Callots lif och verk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

OSCAR LEVERTIN.

en pennas frihet, långt bättre passar hans
lynne. Hans egen personlighet började
träda fram, hans naturs egendomliga bland-
ning af orolig fantastik, lockad af det ovan-
liga, groteska och excentriska, och skarpt
realitetssinne med en otrolig förmåga att
gifva verklighet i det lilla. Både Parigi
och Canta Gallina hade i sina tillfällig-
hetsblad öfver de hertigliga festerna visat
skicklighet i att spirituelt fängsla de
sceniska taflornas och uppträdenas vim-
mel och fantasmagori, men deras lär-
junge skulle slå dem båda ur brädet.
Den sydländska hoffesten med sin ståt,
sin grandezza, sin balett, sitt glitter, och
den sydländska folkfesten med sitt tum-
mel af kuriösa masker och nöjesdruckna
elektriserade och frigjorde hela hans
konstnärsegendomlighet. De blad, å hvil-
ka han förevigade de floretinska festerna
från och med 1615, uppenbarade först för
världen den verklige Jacques Callot.
Man betrakte den första af dessa illustra-
tioner, framställande mönstringen af del-
tagarna i hertigens karusellspel vid 1615
års karneval — »kärlekskriget» med ämne
i Amadisromanernas stil. Framför oss
ligger torget utanför Florens’ Westmin-
ster Abbey, Santa Croce, på hvilket se-
dan gammalt de offentliga spelen brukade
försiggå. Nu infattar här en amfiteatralisk
läktare den elliptiska rännarbanan. De
olika kadriljernas stridsmän, de som
kämpa om prinsessan Lucindas hand
under kung Indamore — Cosimo II —
och kung Grademite — hans broder Don
Lorenzo — defilera just förbi med antika
ryttarföljen och af mytologiska gestalter
fyllda praktcharer, dragna af kråmande
hästar. Kring furstelogen rundt åskå-
darbänkarna är skockadt allt hvad Flo-
rens har ädelboret och inflytelserikt, da-
mer och kavaljerer i gala, men rundt
omkring trängs den skådelystna hopen,
vimlande kring torget, fyllande fönster
och tak, hvart man ser, svarta mas-

sor af betraktare. I förgrunden upp-
rullar en sydländsk folkfest sin buffa.
Konstmakaren gör på styltor sina task-
spelerier, gycklaren improviserar upptåg.
Arlekin vänder baken åt Pantaleones
snålhet och åt Dottores visdom. Fattiga
bettla med salvelse, ficktjufvar stjäla,
glada spelmän åka med klingande citt-
ror.

Här finns allt hvad Callot sedermera
älskar att skildra: fest och fattigdom,
furstarnas förlustelser och hopens drift
efter bröd och skådespel, massan, dess
hjältar och parias, hofs tåten, för hvilken
vapenhäroldens son hade medfödd känsla,
och armodets och excentricitetens värld,
som drog hans fantasi och hans ironiska
reflexion. Bladet är mer än ett program
för 1615 års karnevalsfest, det är pro-
grammet för det utomordentliga, brokiga
och fantasirika karnevalsspel, som är
Jacques Callots lifsverk.

Den individualitet, som spelar upp sin
uvertyr i dessa blad öfver de florentinska
festerna, ännu med ledmotiv från sina
lärare, finner man mognad, helt andligt
medveten i konstnärens verk från tiden
kring 1617, hans »Capricci», första ut-
kastet till »Antonii frestelse» och den
fenomenala lilla massbilden »Betlehemi-
tiska barnamordet». Hans personlighet
har här vunnit full klarhet, och genom
att i stället för den mjuka fernissa, som
de italienska raderarna i allmänhet nyt-
jade till etsgrund, begagna lutmakarnas
och snickarnas hårda lackeringsfernissa,
hade han förskaffat sig en egen teknik,
i hvilken hans lilla värld med de hår-
fina linjerna och konturerna kunde ofel-
bart framställas.

Det viktigaste i en konstnärs lefnads-
historia är utvecklingskampen för den
egna personligheten. Om allt annat kan
man fatta sig kort. Callots berömdhet
växte nu år för år. Det var icke un-
derligt, att hans hembygds furstehus gärna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free