Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - II. Proportionernas spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i6
OSCAR LEVERTIN.
vid S:ta Croce på sitt pappersblad skulle
fasthålla den myllrande mängden nere
på torget kring Cosimo II:s tornérspel,
medan han instucken bland tusen af upp-
vaktande från bakgrunden af den her-
tigliga teatern fäste på galaföreställ-
ningens vimmel en blick, skarp och
säker som kamerans objektiv. Dock,
hur mycket han i dessa framställningar
af hof- och folklif höjde sig öfver sina
samtida, försvann han vid skildringen af
dylikt bland Italiens andra tillfällighets-
tecknare, hvilka illustrerade högtidsre-
lationer och teatertexter med bilder af
furstarnas fester och hopens skådespel.
Först 1617, då han fyllt tjugufem år
och under sina irrfärder och äfventyr
i inbillningen magasinerat ett oerhördt
förråd af brokiga bilder, intager han med-
vetet sin plats såsom det oändligt lillas
mästare. Det sker i hans 1617 offent-
liggjorda första cykel af etsningar, hans
»Capricci». I tillägnan af dessa »Infall»
till storhertigens broder Lorenzo kallar
han dem också »de första blommor han
plockat på sitt snilles ofruktbara fält».
Förut hade han alltid mer eller mindre
varit kopist af andras verk eller åt-
minstone bunden af utifrån gifna upp-
gifter och samarbetet med andra. Nu var
han för första gången sin egen herre.
Redan titeln »Capricci» innebär en fanta-
siens myndighetsförklaring. Med en ge-
nial begynnares begär att gifva prof på
allt han bär inombords låter Callot i
denna äldsta följd af friskapelser också
alla sitt väsens sidor komma till uttryck.
Men först och sist visar han sig såsom
den oöfverträfflige trollkarlen i det lilla,
och det proportionernas spel, hvilket stän-
digt träder i dagen vid hans återgifvande
af verkligheten, bär vittne om hans ögas
och hands osvikliga säkerhet, men också
om en filosofisk natur, om en djup känsla
af alla värdens relativitet.
JOHANNESFESTEN PÅ SIGNORIAN I FLORENS. UR BILDFÖLJDEN »INFALLEN».
Att Callot i detta är fullt medveten,
framgår otvetydigt af ett motiv i hans
verk, hvilkets konstpsykologiska innebörd
icke beaktats, ehuru det redan återkom-
mer flera gånger i dessa »Capricci» och
sedermera ständigt under hans senare
alstring. Bland »Infallen» från 1617 in-
går en räcka intressanta florentinska folk-
och gatlifsskildringar från århundradets
början. Då de rektangulära bladen äro
mindre än en flathand och de oräkneliga
figurerna först röra sig i bildernas mellan-
plan och djup, sedda i aflägset perspek-
tiv, kan man tänka sig gestalternas om
kryp påminnande litenhet. Men i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
