- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
319

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - II. Proportionernas spel - III. Callot såsom skapare i det oändligt lilla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STUDIER ÖFVER JACQUES CALLOT.

319

rop, med hvilket jättarna i folksagorna
från Callots egen fosterbygd, Lothrin-
gen, brukade tilltala människopygméerna:
»Ombres de mes moustaches et poussiêre
de mes mains».

III.

CALLOT SÅSOM SKAPARE I DET
OÄNDLIGT LILLA.

I själfva verket går Callot i sin
lidelse för proportionernas spel och för
den tänkbarast största reduceringen till
synsinnets yttersta gräns.

Det är som han ville tränga fram
till det rent molekylära. I den märk
liga följd af religiösa scener, som äro
kända under namnet »Den lilla pas-
sionen», äro hela bildytorna circa 78
millimeter höga och 60 breda, det vill
säga ungefär af ett visitkorts omfång.
Men på dessa ytor finner man icke blott
tallösa figurer, folkskockningar och palats-
arkitektur med kolonnhallar och genom-
gångar, utan äfven lointainer med om
knott erinrande, fast alltid uppfattbara
figurer. Med skäl kan Callot kallas
mästare i det oändligt lilla, ty i den
oändlighet i smått, i hvilkens afgrund
Pascal så lidelsefullt försänkt sin tanke,
har han gifvit bildens verklighet genom
en underbar konstens infinitesimalräkninp-.
Ett sådant i konstens historia enastående
fenomen tarfvar en genomgående analys.

Redan i sina »Capricci» från 1617 åda-
galägger Callot sin genialitet i det lilla, sin
konst att i smått, men aldrig småaktigt,
framställa enstaka gestalter såväl som om-
fattande kompositioner. Vi skola skär-
skåda båda slagen af dessa framställnin-
gar. Bland de små etsningarna från 1617
finnes en följd af florentinska typer. De
äro tecknade två och två utan indivi-
dualisering och utan gemensam hand-
ling, egentligen rena kostymblad, men

TYPER FRAN ETT ITALIENSKT MASKSPEL. UR
BILDFÖLJDEN »GYCKLARNA».

dock af stort intresse och . konstnär-
ligt behag. Det är människor från ett
Florens, till hvilket annars sällan tan-
ken går, vida skildt från medeltidens
och renässansens klassiska stad. Den
sista generationen af florentinare, hos
hvilka man ännu, om ock under spansk
mask, kan skymta spåren af de gamla
rasdragen från de stora tiderna, finnes i
konsten på den sista stora florentinerpor-
trättörens Angelo Bronzinos dukar. Se-
dan blifva skildrarna af Florens och dess
människor främlingar, såsom Sustermans
och Callot. Nu har också det främmande
och spanska väsendet trängt igenom.
Statsborgardraget med sitt skarpa per-
sonlighetsmedvetande är borta, det lidelse-
fulla oberoendebehofvet utrotadt. Intrigen
har efterträdt sammansvärjningen, äfven-
tyret har efterträdt kriget, vetenskapen
fått ersätta dikt och konst, ceremoniel
värdighet och ståt naturligt blommande
skönhet.

Det är från detta jesuiternas, akade-
demiernas, de spanska dräkternas Florens
med sin lätta anstrykning af orientalism,
kommen öfver Toscanas enda unga sam-
hällspunkt, den nya hafsstaden Livorno,
från detta gamla i religiös reaktion och
materielt njutningslif insöfda Florens, som
Callot hämtat sina typer. Vi se alltså

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free