Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - III. Callot såsom skapare i det oändligt lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER ÖFVER JACQUES CALLOT.
325
måga att skapa utrymme, att på sina
små ytor gifva intryck af vidsträckta
och fria rumsförhållanden med mycket
plats och atmosfär. Callot lyckas här-
utinnan genom en utomordentlig konst-
närlig ekonomi, hvilkens medel äro läro-
rika att ett ögonblick skärskåda.
Först och främst begynner konstnären
aldrig framställningen af sina episoder
omedelbart i bildfältets framrand. För-
grunden är alltid antingen lämnad allde-
les tom eller allenast upptagen af en eller
ett par fristående figurer, skilda från
själfva taflans handling — en ensam
plymagerad landsknekt stolt stödd mot
skaftet af sin hillebard eller ett par män
och kvinnor, makligt sittande på en kyrk-
trappa, vända in mot taflan och betrak-
tande dess förlopp. Först längre in i
bildfältet, ej sällan icke förr än i midtel
planets början, rullas handlingen upp,
men till gengäld faller det af sig själft,
att figurerna få mindre skala. Härigenom
meddelar redan första ögonkastet på bil-
den den välgörande förnimmelsen af att
konstnären icke en minut känt sig be-
svärad af omfångets begränsning och att
människorna i hans lilla värld hafva godt
om plats och luft för lemmar och lungor.
Callots föregångsmän bland de tyska
småmästarna ägde icke mod till dylikt
slöseri med det begränsade utrymmet,
utan ryckte handlingen alldeles fram i
förgrunden. Men därigenom fingo figu-
rerna gärna också en i förhållande till
ytan belamrande storhet, och en känsla
af trångboddhet och trängsel lämnar in-
för dem sällan betraktaren. Detta gäller
till och med Durers små passionsbilder.
Callots andra hufvudregel är att så
mycket som möjligt bygga sin framställ-
ning på djupet och aldrig — annat än
vid öfverflöd på utrymme — längs bild-
fältets bredd. Konstnärer, hvilka med
hela sin själ kännt de öppna synvidder-
nas tjusning och haft genial förmåga att
skapa stora rymder, hafva nog förstått
att låta framställningens gruppering följa
tafvelbredden och ändock bakom åstad-
komma de fria planens och horisonter-
nas tummelplats för blick och tanke. I
Peruginos verk finnas klassiska exempel
härpå. Men att en konstnär, helst med
en liten rumsfär, genom en uppbyggnad
längs bredden förlorar det bästa medlet
att erhålla djup och perspektiv, är själf-
klart. Callot ägde i denna punkt en
osviklig instinkt. Lustigt att iakttaga är
detta i hans minimala nattvard i den
»Lilla passionen». Det enklaste och där-
för allmännaste schemat för en komposi-
tion öfver detta ämne är naturligtvis att
placera mästaren och hans lärjungar längs
ett långt bord parallelt med taflans bredd-
linje. Men Callot väljer hästskobordet,
som i sin tur åter betingar en rumsin-
fattning på djupet — hos honom en
kupoltäckt festsal, sedd i genomskärning.
Men härigenom erhåller den som en
initialvignett lilla bilden med sina ofant-
ligt små figurer i alla fall vidd, karak-
tären af en rymlig, om ock oändligt för-
minskad interiör. Endast då Callot tycker
sig äga verklig rikedom på plats, som i den
»Stora passionens» för hans förhållanden
omfattande ytor — de mäta dock blott
circa 212 mm. på bredden och 110 på
höjden —, låter också han på vanligt
konstepiskt vis grupperingen följa bredd-
linien — så i den här förekommande
större och mer betydande framställningen
af »Nattvarden». Men aldrig försummar
han att äfven i dylika fall genom andra
medel, såsom öppna fönster och portaler,
hvalfgångar eller absider, fördjupa per-
spektivet och gifva syn och inbillning till-
fälle till spelrum och utflykter. Men ju
mindre hela bildytan blir, dess konsekven-
tare lägges kompositionen på djupet. Ty
så aftvingar ju Callot sitt på höjden och
bredden till det yttersta begränsade bild-
fält rymd och vidd i den tredje dimen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
