- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
333

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatik - Ruhe, Algot: Vid tonerna af en fontän - Dikter - Gründer, Tom: En konversation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID TONERNA AF EN FONTÄN.

333

och liflig, men hvarken simpel eller inbilsk. Han
lider. Om han har tagit skada eller gör skada, är
det kvinnorna som har sig själfva att tacka.

MATTIS

(resej’ sig stolt i stoleri).

Lyckligtvis känner då jag män af annan art
än dina: som inte går och jämrar sig, därför att
det också för kvinnan kommer ett ögonblick, då
hon inte kan mera... då man kastar sig utför
branten blott för att få känna friheten i fallet . . .
för att få sväfva några eviga sekunder som en ande
i rymden utan mark under sina fötter.

ELISABET
(har sprungit upp och under skratt och tårar kastat

sig intill sin väninna).

Mattis ... A, du kära . . . Som jag väntat på
att detta skulle komma . . . Den lycklige som får
dig . . . Berätta då ... Säg ... Är det gammalt ?

MATTIS.

Sen i går!

ELISABETH.

A det var då för väl, då är jag den första . . .
Nå men mera . . . Hvem är det? . . .

MATTIS

(öppnar ett par knappar och tar med darrande, fum-
liga ßngrar fram en stor guldmedaljong ur kläd-
ningslifvet och säger med lycklig gråt i rösten).

Hvad tycker du om detta utseende? ... Ja,
du kan väl knappast se ?

ELISABET.

Nej, glaset blänker så. Jo, nu ser jag! Det
var ju honom jag hade till bords. Men så för-
tjusande!

(Hon går ett slag bort öfver verandans golf
och ställer sig att se på strålarna ur fontänen, som
står silfverhvita i månskenet. Plötsligt rycker hon
till.)

Hvad hvar det för ett ljud?

MATTIS.

Det var något som brast!

(När Mattis reser sig, faller glasskärfvor rass-
lande i golfvet, och från hejtnes hand rinner i skug-
gan svartbruna droppar ut öfver marmorbordets
hvita skifva.)

EN KONVERSATION.

Af TO/A GRUNDER.

De sutto och talte kring bordet,
de talte båd’ vackert och väl.
Det lätta bevingade ordet
det flög från själ och till själ.

Man talte om konsten, musiken,
om böcker, om spiritism;
så kom man till politiken —
man talte om socialism.

Man talte om mörka gränder,
om hatfull, hungrande hop
som ur sitt elände sänder
ett jämmer- och hämderop,

Om blodrödt spökes fasor,
om ångest och nöd och skam.
Bland svält och smuts och trasor
gick konversationen fram.

Och dock — hur var tonen ej nobel!
Hvad delikatess däri!
Man behöfver ej fläcka sin sobel,
fast trasor man går förbi.

Men generalen han sade:
»Jag önskar, den larmande flock
framför regementet jag hade
och finge så göra en choc!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:33:07 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1903/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free