- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
334

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - Gründer, Tom: En konversation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

TOM GRUNDER.

Hvad ha de för upprorslater?
Hvad bråka och jämra de för?
Vi äro vår Herres soldater:
vår Herre vet hvad han gör!»

Excellensen han yttrar orden:
»En hvar har ju fått sin plats!
En kristen trifves på jorden
hvarhelst af försynen han satts.»

Grefvinnan sin stämma höjer:
»Jag tänker, att i vår värld
den sig med det lilla nöjer
nog får sig sin nödtorft beskärd.

Nu envoyén hörs orera:
»Ja, mången skrikhals man hör
om frihet högt deklamera
och jämlikhet (quel horreur!

Tänk, jämlikhet med gesäller!),
om hur folket förtryckes hårdt.
Dock tänker jag, om det gäller,
att tysta dem blir ej svårt.

Om själfva de godt det finge,
det läte på annat sätt:
helt stilla sin väg de ginge
och glömde nog ’folkets rättV>

Visst gifver himlen att äta
åt den som arbeta vill.
Och vi måste ju alla arbeta —
det hör nu människan till!»

Till orda kammarherrn tager:
»Jag tror det för visso ju,
att hvem som helst, som är mager,
vill äta de feta sju.

Och de feta, hvita händer
hon lägger i skötet i kors
och ögat mot taket vänder
på ett sätt, som är hennes force.

Och brukspatron pustar med möda:
»Det öfverdrift är, förstås!
Nog har packet tillräckligt med föda!
Få de mer, så börja de slåss.»

Vi som, Gud ske lof, ä’ de feta,

vi ämna dock säga stopp.

Låt Israel duktigt arbeta,

så glömmer det Israels hopp.»

Med fingret damerna hytte:
»Åh Gud, hur ni tala kan!»
Men leende hviskningar bytte:
»Bra rolig är han minsann!»

Hans maka suckande säger:
»Ack, flere bekymmer bär
helt säkert den mycket äger
än den hvilken fattig är!»

Det var ett skälfvande hjärta,
som hörde det alltihop,
som sväljde tårar af smärta
och kväfde sin vredes rop.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free