Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Wåhlin, Karl: Carl Snoilsky. Några minnesord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL SNOILSKY.
353
neue Amadis» och »Gamla fröken» är
omisskännelig. Men Snoilsky var för
mycket skald för att någonsin blifva
imitatör, och den förtrogenhet med lyri-
kens olympiske mästare, som kan spåras
i hans diktning, fäster blott ännu ett
blad i hans egen lager. Jag åberopar
sådana i ren Gcethe-stil formade ballader
som »Fylgjan», »Läkaren» och »Måla-
ren i Pompeji». — En gren i Snoilskys
poetiska stamträd utgör den götiska sko-
lan. Visserligen har hans stil föga på-
brå från detta håll, men det fosterländ-
ska sinnelaget såsom lefvande och ver-
kande kraft framträder hos honom i lika
hög grad som bland göterna. Äfven
fosterländskhetens känslo- och tankeinne-
håll erbjuder så många jämförelsepunkter,
att man kan beteckna detsamma såsom
framgånget ur götisk åskådning och utan
egentlig brytning modifieradt efter för-
ändrade tidsförhållanden.
Carl Snoilsky föddes 1841. Hans
barndom inföll i en kamp- och brytnings-
tid. Den franska revolutionens idéer hade
ännu en gång tändt eld i sinnena och
frammanat folkrörelser, som sträckte sig
öfver hela Europa och som öfverallt togo
sig uttryck i litteraturen. I sitt första
framträdande är Snoilsky en brinnande
demokrat, och hans sång är en trotsig
barrikadfana. Denna impulsiva och med-
ryckande diktning hade sina analogier
både inom Jung-Deutschland och hos C.
V. A. Strandberg, och utan dessa litte-
rära tillskyndelser hade kanske det poe-
tiska genombrottet hos Snoilsky kommit
på en annan punkt. Men så som det
kom, markerade det en ny skald. Hans
stil hade från början — och allra mest
i början — en ung panters mjukhet och
vildhet; den kastade sig i skenbart be-
sinningslösa språng och förlorade aldrig
skönhetens fotfäste. Käckhet intill öfver-
dåd, hänförelse intill yrsel, allt kläder
denne utkorade bland unga svenska vit-
Ord och Bild, i2:e å?-g.
terlekare. Frihetsrörelserna verkade på
honom som kallelsen till en dionysisk
fest.
Det varma, rörliga lifvet,
som bundet i bojor frös,
af kufvande tvång omgifvet
och osällt sen hedenhös,
Ur tusen knoppar det bryter,
en yster, kaotisk vår,
och hafvet af glädje ryter,
och Tibern jublande går.
Detta är passionerad och heroisk stil.
Skalden griper utan att blinka de mest
öfversvallande uttryck han kan finna och
kommer därmed läsaren att hisna med
en poetiskt lyckliggörande känsla.
Hur skulle denna öppenhjärtiga ung-
dom kunnat förtiga den vår, som yster
och kaotisk slog ut inom honom själf,
fyllande hans tillvaro med allsköns för-
väntan, spratt och oförnuft?
På fästet var stjärnan uppgången:1
då vaknade Cyprias släkt.
Hon hviskade själf från balkongen,
Sorrento, på din dialekt!
Hur lätt lär ej Amor de unga
ett främmande språk på en dag!
Nordsonens motsträfviga tunga
han lärde slå näktergalsslag.
Denna sensuelt erotiska diktning, utan
hyckleri och utan fräckhet, dansade och
skalkades en dag, lifsberusad och käck,
på den högtidliga svenska parnassen.
Bilderna skifta snabbt, ena dagen äro vi
i Trastevere i Rom, den andra i Neapel,
den tredje i Sorrento, och öfverallt finnas
mörkögda flickor att dyrka och besjunga
— lika godt om dikterna få tjäna dem
till papiljotter! Med sin charme, som var
stilens mera än känslans men som var
oemotståndlig, afväpnade dessa dikter
moralisterna och eröfrade ungdomen.
Det var stundens hänförelse som gaf
sig uttryck både i frihetssångerna och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
