Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater - Melsted, Henning von: Från Stockholms teatrar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR.
363
att förklara hela prestationen misslyckad,
helst hr Riego ej ställt sig till efterrättelse
dessa ständiga råd att dämpa sin röst och
inte ropa så att rampljusen fläkta, så snart
han får något att säga. I slutscenen gaf
han dock något som kan erkännas. Där
sken han som sig bör af välvilja. Men
min mening är, att alltsedan han spelade
den gamle skolhästen i Pr of kandidaten
med sin retlighet och sina oförglömliga
spasmer äfvensom gamle Storm i Paul
Lange och Tora Parsberg, har hr Riego
knappast haft någon fullt lycklig teaterafton.
Tillfällena ha ju heller ej varit så många
som han kunde förtjänat.
Som Jemmerling var hr Johansson värd
en mention.
I början af januari inföll den unge fur-
sten af Sachs en-Karlsbur g med dån på
Svenska teaterns repertoar för att i en ändlös
rad af aftnar glädja Stockholmarna med be-
rättelsen om sin böjelse för den söta skänk-
flickan Käthie. Pjäsen var icke moralisk,
men man blundade därför. Dock torde knap-
past författaren kunna ensam tillräknas för-
tjänsten af att ha utöfvat en sådan hypnos.
Det var nog i mycket det lyckliga valet af
Käthies framställarinna som afgjorde succésen
här hos oss. Astrid Torseli utvecklade en full-
komlig virtuositet i det näpna och parade
den med en genomfrisk valpkomik, som väl
kontrasterade mot den unge prinsens lugna,
litet gymnasistaktiga nobless. Fröken Tor-
sells klara flickögon och naiva tonfall vunno
äfven damernas hjärtan, och det skulle ha
varit ödesdigert för den unge prinsen, om
icke hr de Wahl så väl förstått att vädja
till det moderliga elementet och därmed und-
vikit harmen mot förföraren. Han verkade
så hjälplös, så ensam, så otadlig den unge
mannen, och helst i tredje aktens slut var
det så synd om honom, då han kallades
hem från det akademiska vinlifvet till sina
åtminstone för all studentikos idealitet främ-
mande regeringsplikter. Intresset för högt
uppsatta, som är stort här i Stockholm,
hjälpte också hr de Wahl att hålla figuren
sympatisk. Ingen tänkte på att det var till
ett värdigare lif han kallades, då han en
solig morgonstund hämtades från dryckes-
brödernas lag för att bli sitt fosterlands högst-
betrodde. Han fick budet just som han
öfverlagt med Käthie om möjligheterna att
kunna resa till Paris och där lefva tillsam-
mans en tid. Det var troligen icke många
Fot. H. Hamnqvist.
FRÖKEN TORSELL SOM KÄTHIE I »GAMLA HEIDEL-
BERG». SVENSKA TEATERN.
i sålängen som ej af hjärtat unnade de kära
barnen en liten period af friluftslycka. Och
det var en triumf för rollinnehafvarna, ty
en dylik gifmildhet är icke vanlig ... Be-
svikenheten då ridån föll efter 3:e akten
tycktes allmän. Konstnärligt sedt hade pjä-
sen bort vara slut där, men i stället får
man ytterligare två akter, som sannerligen
skulle ha uppburits af intressantare stoff.
Framför allt begärde man, att prinsen,
som ville vinna vår medkänsla genom att
tala om sitt isolerade och glädjelösa ung-
domslif, borde ha visat sig just genom sin
stora ensamhet och sitt fursteöde vuxen till
mer mognad personlighet än att han i hvarje
sin handling kom fiaskot nära och nätt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
