Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Mörner, Birger: I smugglarnas republik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38o
BIRGER MÖRNER.
PONT DELS ESCALLS.
Jag gick in på »fondan» och slog mig
ned vid det dukade bordet. Där sutto
redan en del personer, som, likgiltigt
besvarande min hälsning, fortsatte sin mål-
tid utan att ens med en blick besvära
främlingen. Midt på bordet stod en glas-
flaska med rödvin, från hvars botten ut-
gick en uppåt afsmalnande pip. För att
kunna dricka ur denna flaska, måste man
fatta den om halsen och hålla upp den
högt framför sig och därpå luta den så,
att en smal stråle vin faller rätt i ens
mun. Konsten är att kunna svälja utan
att röra munnen, ty då sprutar vinet på
ens haka, och än större konst är att sluta
utan att spilla; det sker med en knyck,
och förrän man lärt sig den, är man icke
en väluppfostrad ung man. Jag gjorde
mig god tid med mina i tomater, lök
och olja stekta rapphöns. Bäst det var
satt jag ensam, så när som på en medel-
ålders man med ett par af dessa varma,
bruna ögon, som man endast ser söder
om Pyrenéerna. Han var klädd i alpar-
gatas — den spanske arbetarens hvita
skor och arbetsblus.
— Är ni engelsman? frågade han.
— Svensk.
— Svensk! Landsman till Strindberg?
-Ja.
— Ah, Strindberg, hvilken skald! Jag
har läst hans »Inspector Axel Borg».*
Några minuter därefter satt jag instuf-
vad i postvagnen. Det var en vanlig
»tartana», ett tvåhjuligt åkdon, påmin-
nande om våra vurstar, där passagerarna
sitta instufvade i tvenne rader midt emot
hvarandra. Öfver vagnen var hvälfdt
ett tälttak, och för densamma voro spända
tvenne grant utstyrda mulor à la tandem.
Det var trångt i vagnen, så trångt att
kusken handgripligen måste kontrollera
att vi hade våra knän vederbörligen in-
stuckna mellan vis-à-visens. Mina båda
motgrannar voro tvenne välfödda, beda-
gade nunnor, och jag hade det därför
varmt nog.
Vägen gick genom vinfält, omväxlande
med magra åsar, där kaktusen vinkade
med sina taggiga händer och den blå-
gröna aloen skyllrade med sin bruna
blomspira.
Efter en timmes tid foro vi genom
en ny pueblo, som just firade »fiesta
mayor» — lokalhelgonets högtidsdag. Mu-
siken spelade på torget, och där, klädda
i sina röda barratinas — den frygiska mös-
san, som blifvit katalanarnas nationela
— förde gossarna flickorna i långsam,
gravitetisk dans.
Vi satte oss åter i gång, det började
skymma, mina grannar nickade till, de
båda nunnorna rörde ännu i sömnen
lapparne till bön, forkarlen, som af brist
på plats i vagnen fått sätta sig på skackeln,
Titeln på den katalanska öfversättningen
af »I hafsbandet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
