Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Mörner, Birger: I smugglarnas republik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SMUGGLARNAS REPUBLIK.
381
gäspade betänkligt, och öfver bergen bör-
jade det skymma.
Vi mötte en med fyra mulor förspänd
tartana, som syntes långsamt röra sig
fram utan körsven Då vi kommo när-
mare, sågos tvenne fötter sticka fram ur
tälttaket; kusken låg utsträckt baklänges
i vagnen och sof.
Klockan 7, då det redan var beck-
mörkt, stannade vi i staden Pons.
På värdshuset fanns före mig en gäst,
en gosse på tjuguett år, som af värd-
folket bemöttes med den yttersta upp-
märksamhet. Det var också ingen mindre
än stadsläkaren i byn, Senor Don José
Mir y Antigues, Médico Cirujano, som.
student vid sexton år, utlärd doktor vid
nitton, redan sedan tvenne år vårdade
Ponsbornas hygien. Dn. José var värds-
husets helpensionär till ett pris af 65 öre
om dagen, och då han för hvarje kon-
sultation kunde beräkna ett arfvode af
minst 50 öre, förde han en glänsande
tillvaro.
Klockan två på morgonen gick dili-
gensen till Seo de Urgel. Det var mörkt
och kallt, då vi stufvades in i den väldiga
omnibusen — bönder, officerare, en präst,
en barnmorska, några gummor och jag.
Postiljonen tutade i en basun, de åtta
mulorna satte sig i rörelse, och det bar af.
När solen ändtligen gick upp, var
klockan bara sex, och först klockan te lf
skulle vi vara framme i Seo. Jag stod
inte ut längre i detta fängelse, där man
hvarken kunde röra sig eller se ut, utan
tog min ränsel och lämnade vagnen. —
Men, människa, ni har ju betalt biljetten,
skrek barnmorskan.
Vi voro bland Pyrenéerna. En härlig
promenad på en väg, som längs en skum-
mande flod smög sig utefter de rödskim-
rande bergväggarnas bråddjupa sluttning-
ar. Då och då någon fjällbäck, fradgande
hvit, inga boningar, inga människor, endast
här och hvar någon helgonabild inom ett
PARTI AF KATEDRALEN I SEO DE URGEL.
af en stenpelare uppburet miniatyrkapell.
Vid tolftiden bad i floden med soltork-
ning, klockan nio om aftonen ankomst
till den urgamla biskopsstaden Seo de
Urgel.
I en så gammal stad som Seo, sä
aflägsen från de stora kommunikations-
lederna och nästan aldrig besökt af någon
turist, måste säkert finnas en uppsjö pä
antikviteter af alla slag, särskildt borde
kunna väntas gammalt smide och fajan-
ser. Jag frågade värdhusvärden.
— Det finns nog inte mycket kvar
här, men om herrn vill kosta på sig 50
centimer till en annons, så kommer dom,
som har, hit i morgon och bjuder ut.
— Godt!
Då jag ätit, gick jag till kojs. Möble-
manget i mitt rum bestod af en väldig
säng och ett tvättfat på stengolfvet. —
A propos, hur kommer det sig att på
ett svenskt värdshus sängen alltid är för
kort, medan den på ett värdshus i Spa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
