Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Mörner, Birger: I smugglarnas republik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SMUGGLARNAS REPUBLIK.
391
ost leder till Hospitalet, den första byn på
andra sidan gränsen mot Frankrike. Man
hade sagt oss, att det skulle finnas en far-
bar gångstig, och Juan, som under natten
varit på dans, hade af Ordino-borna er-
hållit närmare beskrifningar på vägen.
Uppför det branta berget gick färden, allt
djupare under oss sjönk Ordino med sina
grå hus och gröna ängar, genom gran-
skogen bar det uppåt. Plötsligt bad Juan
mig göra halt; mulan, som hela tiden
gått efter oss, stannade på hans rop.
Jag satte mig på en sten och väntade.
Efter en lång stund kom han åter och
berättade, att vi vore vilse. Ned kunde
vi icke komma med mulan, och ingen
väg funnes, vi måste söka kringgå berget.
Åter försvann han, men då han nu kom
tillbaka, bar han i handen ett stycke af
en mulåsnesko, som han funnit. Någon
hade sålunda kunnat passera ej långt
ifrån oss, och därför borde vi kunna lyc-
kas. Den väg öfver berget, som vi skulle
hafva tagit, beräknades erfordra en timme,
vi hade redan förlorat fyra, och då vi
omsider nådde bergets öfversta platå,
stod solen högt, och klockan var elfva.
Rundt omkring oss snöklädda bergs-
toppar, djupt under oss en långsträckt
dalgång. Nedifrån sluttningen hördes
pinglorna från en flock får, som herdarna
just nu drefvo in i en fålla, men så svagt,
att det hördes som spröda toner från en
eolsharpa. En stor roffågel kretsade,
utan att röra vingarna i en cirkel högt
PORT DE SOLDEN. PA BERGSPLATAN VID ANDORRAS NORRA GRÄNS EMOT FRANKRIKE.
öfver dalen, men vi voro ännu högre
uppe.
Krypande efter marken växte enbu-
skar. Vi tände en eld och hängde i röken
våra salta sardiner. Mulan stod orörlig
stilla som en i brons gjuten statyhäst och
insöp med vidgade näsborrar den friska
bergsluften.
Så bar det utför, utför i oändlighet i
zickzack öfver skummande bergbäckar
och ned genom pinjernas regioner. Om-
sider passerades den lilla pueblon Canillo,
där uppståndelse rådde framför kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
