Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musik - Valentin, Karl: Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
KARL VALENTIN.
Fot. A. Blomberg.
HERR SVEDELIUS SOM FADERN I »LOUISE».
SVENSKA TEATERN.
De nya dekorationerna förtjäna allt be-
röm, iscensättningen, kör och balett bi-
drogo till framgången.
Svenska teatern har beredt publiken
tillfälle att få lära känna Gustave Char-
pentiers musikroman »Louise», hvilket ar-
bete i utlandet väckt mycket uppseende
och ej blott i sitt hemland upplefvat ett
stort antal föreställningar utan äfven re-
dan gått öfver ett flertal tyska scener.
Författaren-tonsättaren har, med ett ar-
tietarehem till bakgrund, gifvit en ganska
realistisk målning af Paris och lifvet där-
städes. Det är visserligen endast några
enstaka bilder ur den färgrika taflan som
passera förbi öga och sinne, framför allt då
den brokiga men välformade och musika-
liskt tilltalande akten uppe på Montmartre
utanför den unge målarens bostad. Men
i och bakom dessa scener skymtar öfver-
allt fram något af det lockande och fängs-
lande, tjusande och berusande, som världs-
staden har i sin yttre glans och fägring,
vare sig i Champs Elysées, som illumine-
radt ses tindra i fjärran, eller på Mont-
martre med sin konstnärspoesi. I hela
operan går som en underström skildringen
af det trollska Paris med sitt glada lynne,
sina förströelser och sitt lättsinne, — en
stämning som i slutscenen växer upp till
en evokation till Paris,, kärleken och nöjet.
Och bakom den varsnar man aflägset re-
volutionens åskor och moln, allt det tragi-
ska, som rymmes vid sidan däraf, — ar-
modet och hatet, afunden hos gatans barn
eller deras längtan och fåvitska drömmar,
kampen för tillvaron i sömmerskornas ate-
lier, hos kolplockerskor och lumpsamlare,
de urspårade och krossade, hvilka ej ägt
karaktär nog för att emotstå de frestelser,
som tränga sig in öfverallt och som i
stycket sprida sorg och förödelse äfven i ar-
betarens enkla hem, när de draga Louise
så mäktigt, att hvarken föräldrar eller hen-
nes eget förnuft förmå hålla henne tillbaka
från att kasta sig i den hvirfvel, som upp-
slukar dem alla, eller som »lumpsamlaren»
sjunger:
»den stora staden
förstör hela raden.»
Tonsättningen vittnar om stor begåf-
ning och stor förmåga hos kompositören.
Där finnes uppfinning och skicklighet, esprit
och erfarenhet. Herraväldet öfver det tek-
niska, framför allt i orkestrationen, är
högst betydande. Musiken är utpräglad
fransk, men därjämte röjes äfven både i
uppfinning och behandling det hardt när
oundgängliga inflytandet af Wagner. Det
är wagnerstil tillämpad på borgerliga och
hvardagliga ämnen. Och däri ligger onek-
ligen ett missförhållande. Orkestern an-
vänder här medel och uttryckssätt, som
man knappast kan tänka sig höra samman
annat än med de största känslouttryck. Och
det är ingalunda blott då fadren förban-
nar sin dotter, eller i kärleksscenen mellan
de båda unga, vid folkfesten eller i den
hänförda, allt förtärande skildringen af Paris
som kompositören använder orkesterns högsta
uttrycksfullhet samt instrumenternas mängd
och styrka, utan orkestern tyckes ofta måla
de största lidelser eller viktiga händelser,
äfven då på scenen ingen motsvarighet i
handling och text kan upptäckas härtill. I
den melodiska gestaltningen försmår tonsät-
taren ej att upptaga — och äfven som led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
