Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musik - Valentin, Karl: Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4Oö
KARL VALENTIN.
raktäriserats i musiken på ett lättare sätt
än hvad nu var fallet. Som solister med-
verkade vid konserterna förut kända för-
mågor: fru Dagmar Möller, herrar John
Forsell, Sven Nyblom, Stenhammar m. fl.
I »Tomten» utfördes sångpartiet af herr
Holger Nyblom, hvars föredrag och uttal
voro berömvärda, under det att rösten ej
hade nog »Schmelz», sången ännu ej till-
räcklig säkerhet.
Aulin-kvartetten har äfven i vinter fort-
satt sin mångåriga verksamhet på kam-
marmusikens område. Gedigna klassiska
och moderna verk, företrädesvis tyska och
svenska, hafva — omsorgsfullt, som van-
ligt, förberedda — därvid kommit till ge-
hör. Bland de inhemska voro tvenne ny-
heter, den ena härstammande från längre
tid tillbaka, den andra splitter ny: Franz
Berwalds pianokvintett i C-moll och Vil-
helm Stenhammars stråkkvartett i F-dur.
Liksom Liszt i den symfoniska dikten, i
sina pianokonserter och i sin H-mollsonat
sammansmälte de eljest brukliga flere sat-
serna till en, utan afslutade delar, så har
äfven Berwald i sin kvintett, liksom i andra
verk, uppenbarat en dylik sträfvan. Och
originel som han är i sin formgifning, är
han äfven i hela sin uppfinning och sitt
musikaliska språk. Kärf och bizarr är han
väl någon gång men i hvarje takt intres-
sant, allt igenom fängslande. I den ifrå-
gavarande kvintetten utmärkte sig framför
allt adagiot genom tankedjup samt en stor-
slagenhet och en bredd sådan som man
måste gå till Beethoven eller Brahms för
att finna motsvarighet till.
I Vilhelm Stenhammars kvartett var
det vid första åhörandet framför allt de
båda mellansatserna som gjorde ett dju-
pare intryck. Dess molto agitato var syn-
nerligen stämningsfullt, i karaktären något
erinrande om den hänförande, långsamma
satsen i Cesar Francks kvartett, blott mera
upprörd och stormande samt hastig i tempo,
men intressant som den samt likaledes af
en ovanlig enhetlighet i stämningen och
konsekvens i utförandet. Den tredje satsen
»lento sostenuto» var icke blott synnerligen
vacker och välklingande utan präglad af en
ovanlig ro, oberörd af tidens jäktande och
nervositet, ljus och klar. Sista satsen »Fan-
tasi och fuga» föreföll synnerligen svårspelt
och blef ej heller fullt klar i utförandet.
De båda körsällskapen »Musikförenin-
gen» och »Filharmoniska sällskapet» hafva
till stor del uppfört förut gifna verk. Så-
lunda har »Musikföreningen» ånyo fram-
fört Saint-Saéns’ »Syndafloden», Svedboms
»I Rosengården», Kiels »Kristus» samt
Beethovens G-durskonsert med herr Sten-
hammar som solist. Af dessa må med ett
par ord erinras om Kiels oratorium, för-
träffligt utfördt under professor Nerudas
ledning. Det är ett verk af stor skönhet
och upphöjd stämning. Tonsättningen ut-
märkes mindre af någon ovanlig originali-
tet, men tonsättaren är lika nobel i sin
konst som han är varm i känslouttrycket
eller skicklig i det tekniska. Och trots
den konstrika polyfonien, som ofta erinrar
om Bachs, är verket i sin helhet synnerli-
gen lättfattligt äfven för den stora allmän-
heten — lärdomen blir här aldrig fram-
trädande som ett hufvudmoment utan blott
ett medel till fulländadt uttryckssätt. Solo-
partierna äro plastiskt formade, körerna,
bland hvilka de upprörda folkscenerna äro
storartade, skrifna med mästerskap. Hufvud-
partiet utfördes af herr Lundqvist pietetsfullt
och öfvertygande, föredraget genomträngdt
på samma gång af höghet och mildhet.
Musikföreningens noviteter utgjordes af
två svenska arbeten, en frisk och väl gjord
uvertyr, benämnd »Gustaf Vasa», af Svante
Sjöberg, samt Hugo Älfvens »Herrans bön».
Till den synnerligen poetiska texten ur
Stagnelii »Martyrerna» har tonsättaren kom-
ponerat en musik, anmärkningsvärd genom
melodisk fägring, kontrapunktisk skicklig-
het och säker instrumentation. Den konst-
rika behandlingen vittnar om en mycket
stor begåfning för och säkerhet i poly-
font skrifsätt, orkestreringen om utveckladt
sinne för klangverkan och ingående studier
af moderna mästare. Men därjämte har
herr Älfven en i norden mindre vanlig
värme och intensitet i den melodiska ge-
staltningen, en värme som snarare erinrar
om italienarnas, en intensitet som genom-
tränger de olika stämmorna och domine-
rar öfver konstrikheten i formen. Det nya
arbetet väckte varmt bifall och motsvarade
de stora förväntningar man med fog ställer
på den unge tonsättaren.
Filharmoniska sällskapet har, jämte en
konsert med smärre stycken å programmet,
hvilket tedde sig ej fullt lyckadt i val och
sammansättning, gifvit dels Mozarts i fjol
uppförda mässa, dels Händels sedan längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
