- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
430

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Levertin, Oscar: Studier öfver Jacques Callot - VI. Mikrokosmos' filosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43°

OSCAR LEVERTIN.

lysera det säregna intryck denna målning
väckte. Ty det som grep mig i denna
tafla var icke blott den utomordentliga
konsten, icke blott det mästerskap, med
hvilket allt var framställdt: Napoleon,
hopvuxen med sin hvita häst, stel och
hemlighetsfull som en gudabild, med
handen stucken innanför rocken, som
klappade där än ett hjärta, hans marskal-
kar ridande med vårdslösheten hos män,
hvilka veta, att lyckan vändt sitt ansikte
från dem, och bakom i den isgrå luften
öfver snöslätten en ändlös, tungt mar-
scherande infanterikolonn — den stora
armén på återtåg. Till förträffligheten i
skildringen af allt detta kom något sär-
skildt, som fängslade. På en yta föga
större än ett skrifpappersark öppnade sig
här hela det oändliga hvita Ryssland,
upprullades epilogen till den moderna
tidens väldigaste hjältesaga. En hel här
med nederlagets fatalism hängande som
bly vid fötterna följde en fallen men än
lefvande och tillbedd afgud. I konst-
närens förmåga att få fram allt detta
på sin lilla duk, att framkalla grandios
världshistoria i så små dimensioner låg
en tjusning i släkt med hvad matematici
torde mena, när de tala om ett vackert
teorem, en lösnings skönhet. Också här
var ett storartadt problem löst och fram-
stäldt i den knappaste, mest koncentre-
rade form, och inför detta utomordent-
liga herradöme öfver mått och propor-
tioner erfor tanken en egendomlig till-
fredsställelse. Där jag stod pä fransk
botten, omgifven af franskt väsen, slog
det mig, hur mycket som fanns i fransk
konst af detta matematiska lynne, af
lidelsen att förtäta alla lifsfenomen till
den kortaste, skarpaste formeln.

Njutningen af en dylik reducering
i ett konstverk torde alltså icke vara
uteslutande artistisk, utan äfven äga en
filosofisk karaktär. Knappast något är
nämligen så ägnadt att inskärpa en djup

relativitetskänsla som dylika förändringar
af lifvets vanliga mått och storhets-
förhållanden. Människovimlet, som låter
oss vibrera för en konstant ström af in-
tryck, passion och medkänsla, så länge
vi gå och stå midt i dess buller på torg
och gata, förvandlas på ett ögonblick
till ett halft likgiltigt skådespel, blott vi
mellan det och oss få ett fönster, en
glasruta, som förtager beröringens omedel-
barhet och genom hvilken gestalterna
erhålla perspektivets reduktion. Stiga vi
upp i höga kyrktorn och se ner där-
uppifrån, klinga intresset och medansvarig-
heten med de många därnere svagt och
aflägset. Det ringa intryck, blodsdåd
och ogärningar, iakttagna på långt af-
stånd och i fågelperspektiv, göra, är ej
sällan anmärkt. Såsom ett samfund af
insekter förefaller staden därnere med
sina bråskande och stridande svarta kryp,
och vi småle föraktfullt eller medlidsamt
mot dem, oss själfva och mänsklighetens
anspråk. Den kanske starkaste satir
världslitteraturen äger, Swifts Gullivers
resor, hvilar just på en dylik proportions-
förändringarnas ironi, och den är därför
här redan använd till belysning. För-
minskad till Lilliput eller förstorad till
Brobdingag, genom hvilken ända af tele-
skopet människan betraktar sig själf, all-
tid får hon samma intryck af karikatyr
och samma föraktets läxa.

Hvad Jacques Callot angår, betraktade
han lifvet genom den omvända kikaren.
Det var som om han i sin konst ville
förverkliga den värld i det oändligt lilla,
med hvilken samtidens metafysiska dröm-
merier gärna sysslade. Till ingress öfver
detta kapitel är anfördt det mest be-
römda ställe, i hvilket föreställningen
om världen i det oändligt lilla kristalli-
serats — första fragmentet af Pascals
Tankar, där enslingen i Port Royal full-
ständigt berusar sig i oändligheten i det
lilla. Det är det bekanta exemplet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free