Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - Gyllander, Hugo: Rådsskrifvaren i Nürnberg - Skildringar och berättelser - Lundberg, Ellen, f. Nyblom: En höstmarknad vid Castello di San Martino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅDSSKRIFVAREN I NÜRNBERG.
449
Ur dockornas dansande hvirfvel,
en slafvarnas hetsade like,
jag ropar, jag kvider, jag skriker:
»När ser jag det, Frihetens rike?»
Men synerna trampa mitt hjärta,
en hexdans, en virrande brokig. —
Visst kommer den dag, då det heter:
»Nu skrifvarn på allvar är tokig.»
EN HÖSTMARKNAD VID CASTELLO DI SAN MARTINO.
Af ELLEN LUNDBERG f. NYBLOM.
Med 3 bilder.
ÄNNU EN GÅNG det gamla slot-
tet på den vidsträckta emilian-
ska slätten!
Efter den folkfest på borggården, som
jag för någon tid sedan skildrat,* har
här rådt ett par veckors lugn.
Hösten börjar komma! Sommaren
har varit torr, bladen gulna tidigt och
falla rasslande från popplarna i de långa
alléerna, som hvar morgon teckna sig
allt glesare mot den genomskinliga luf-
ten. Allt är så tyst, att man kan höra
kyrkklockorna ringa Ave Maria i byar,
som ligga flere mil borta, och endast då
och då brytes tystnaden af en aflägsen,
mångstämmig sång. Det är arbeterskorna
vid något risfält som sjunga, medan de
»slå» riset på den stora cementplanen,
kallad Vaid . . .
Men en morgon är det slut med fri-
den.
Då vi öppna luckorna och blicka ut
öfver ängen på andra sidan vallgrafven,
möter oss en ny och ovanlig syn. Ängen
* Se Ord och Bild, denna årg., sid. ui.
Ord och Bild, I2:e årg.
ligger icke längre öde och tyst, endast
befolkad af de lilas-färgade höstcro-
cus, som växa där i stora fläckar.
Det är lif och rörelse på det stora gräs-
fältet.
Väldiga, grant målade, blå och grö-
na vagnar eller rättare ambulatoriska hus
komma makligt skramlande utefter lands-
vägen, stanna inne på själfva ängen, och
ägaren, som sitter som kusk på sitt eget
hus, spänner ifrån hästarna och sätter in
dem i ett stort stall, bakom il borgo,
— en komplex af byggnader utanför vall-
grafven, där snickaren, smeden och landt-
handlaren ha sina verkstäder och bodar.
Dessa vagnar äro en sannskyldig
Noaks ark, ty ur deras inre myllra kvin-
nor, halfvuxna barn och lindebarn, hun-
dar, kattor, höns och andra tama fåglar,
och innan man vet ordet af, ha dessa
vildt främmande människor slagit sig ned
på ängen och gjort sig så hemmastadda
där, som om de befunne sig inom sina
egna fyra väggar (om de någonsin ägt
några sådana!).
Hvad är på färde? — Jo, detta är
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
