- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
450

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Lundberg, Ellen, f. Nyblom: En höstmarknad vid Castello di San Martino

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

450

ELLEN LUNDBERG F. NYBLOM.

första signalen till den stora höstmark-
naden, som allt sedan år 1370 ägt rum
kring det gamla slottet och som nu åter
en gång slår upp sin provisoriska till-
varo utanför San Martinos uråldriga
murar.

Utanför vallgrafven och sammanbyggd
med kyrkan löper en lång portik med
väl trettio à fyrtio bås eller stall, och
hvart och ett af dessa förvandlas nu till
ett salustånd. Själfva portiken är upp-
förd af tegel och särskildt byggd i och
för marknaden, då denna i slutet af
1300-talet blef organiserad och stadfästad.

Under dagens lopp komma skaror i
hundratal och söka plats dels på ängen,
dels i stånden under båggångarna. En
karl går omkring med en pyts med upp-
löst krita och tecknar cirklar och rutor
på marken; det är gränserna för de olika
»hushållens» och handelsmännens områ-
den.

Solen gassar från himlen, och dam-
met står som en sky. Ängen vimlar af
folk, mest löst folk, som ha till yrke
att fara från marknad till marknad med
sina karuseller och panoramor, — och
det är ett stoj, ett larm, ett konverse-
rande och ett hamrande, som trotsar
hvarje beskrifning.

Fram emot aftonen har hopens antal
stigit till upp emot ett tusental, och nu
ser ängen ut som en sannskyldig prof-
karta på hvarjehanda tarfligare förlustel-
ser. Rader af gröna, röda och blå tält
innehålla skjutbanor, panoramor och cir-
kusar, och dessutom ser man två karu-
seller med hästar och målade pappvag-
nar. Karusellerna ha svårt att sätta sig
in i situationen, i synnerhet den ena.
Ägaren stretar, hamrar och anropar
diverse helgon, men hur han anstränger
sig, nekar mekanismen att lyda honom,
och till sist sätter han sig ned, upphet-
tad och modfälld, och sneglar bistert på
sina händers verk, som slinker temligen

skeft kring den stora midtstången. Men
sak samma! En karusell är i alla fall
en karusell, om också rörelserna skulle
råka att bli litet »omotiverade».

Medan karlarna hamra på sina ba-
racker, ropa de till hvarandra tvärs öf-
ver den vida ängen, prata, diskutera sina
utsikter för morgondagen, spika och svära,
och under tiden försöker hela den sam-
mangyttrade massan nere på ängen att
göra sig hörd sins emellan.

Småbarnen skrika, åsnorna vråla som
om deras sista stund vore kommen, kvin-
norna ropa och gräla, röken står högt
från alla de kokkärl, som på zigenare-
vis hänga öfver en koleld för hvarje
»hushåll». Bakom en stor, gul vagn stå
några unga flickor och pröfva sina »ba-
lettkostymer» för morgondagen, lifligt
upptagna af att syna de smutsiga kali-
kåtrasorna och att i en liten trasig spe-
gelbit njuta af effekten af en guldpap-
persstjärna eller en krans af tygrosor.

Alldeles utanför mitt sängkammar-
fönster står en stor, blå »bostadsvagn»
tned gröna luckor. »Herrskapet» för ett
mycket ogeneradt lif utanför dess dörrar;
kvinnan tvättar sina smutsiga paltor, am-
mar sitt barn, lagar sin mat och slår de
större ungarna, och karlen och hon kys-
sas och gräla, äta och klä sig utan en
tanke på, att de på ganska nära håll
äro beskådade af främlingar.

Hela ängen gör intryck af ett zige-
nareläger, och när vi senare på efter-
middagen gå ut för att se på hopen på
närmare håll, möter man typer, som
kunna väcka både förskräckelse och med-
ömkan.

De unga flickorna syna oss från of-
van till nedan med miner af det mest
öfverlägsna förakt, gummorna slänga
några ord efter oss på en rotvälska, som
vi, kanske lyckligtvis, icke förstå; in-
gen böjer hufvudet till hälsning, endast
en och annan groflemmad karl lyfter på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free