Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Lundberg, Ellen, f. Nyblom: En höstmarknad vid Castello di San Martino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
ELLEN LUNDBERG F. NYBLOM.
trumpeta i hvardera af de två cirkusarna,
i panoramat gnäller ett väldigt positiv,
och en särskildt anställd mässingsorkester
brakar lös med en akt ur Aida för att
öka lifvet och stämningen.
Alla dessa »orkestrar» spela på en
gång, hvar sin skilda melodi, och om
någon för en stund lyckas öfverrösta de
andra och hopen känner igen melodien,
stämma alla in med sina lungors hela
styrka.
Jag trodde icke, att så många falska
toner kunde utslungas på en gång, —
men allt tycks vara möjligt, t. o. m. att
öfverlefva ett sådant öronslitande larm.
I dag är lifvet där ute tiodubbladt!
På en annan, oerhördt vidsträckt äng,
som breder sig längs slottets långsida
på andra sidan vallgrafven, befinna sig
alla de kreatur, som äro till salu. Ängen
är svart af folk och hvitfläckig af hjor-
dar af oxar, får och hästar, som synas,
säljas och köpas. Mellan tjugo och tjugo-
fem tusen människor trängas denna dag
på slottets ängar, och det är ett lif och
ett väsen, som om jorden skulle förgås.
En del af den stora ängen tjänar till
hållplats för hundratals fordon, förspända
med små argsinta åsnor, som vråla och
skria liksom af pur retsamhet. Oxarna
bola, fåren bräka, bönderna köpslå, pruta
och ackordera, skrika och skämta; de
sex orkestrarna dåna och trumpeta, så
att det ekar långt in öfver landet, för-
säljarna ropa ut sina varor med hesa,
pockande röster, barnungarna grina, poj-
karna slåss, dammet står som en rök
kring folk, boskap och handelsvaror, och
den sneda karusellen svänger rundt, slin-
grande och osäker som en drucken, och
fullastad med förälskade ungdomar, som
trycka sig tätt intill hvarandra, — ty
situationen är riskabel, och enighet ger
styrka!
Och midt i allt detta larmande, rör-
liga, tillfälliga lif lyfter sig det gamla
slottet, tyst och allvarligt, med de röda
murarna lysande i solen och flaggan ljud-
löst vajande från det tandade tornet.
Boskapshandeln försiggår på morgo-
nen, och efter endast några timmar äro
köpen uppgjorda, hoparna af oxar, får
och hästar motade åt skilda håll, och
ängen ligger åter tyst och öde.
Men på andra sidan slottet fortfar
lifvet, och handeln går med hetta och
fart.
Alla båsen i portiken äro omgestal-
tade till stånd.
En vassmatta, stöttad af rustika gre-
nar, är utspänd som soltält öfver hvarje
stånd, och ett tillfälligt hoptimradt bord
tjänstgör som disk.
Inom de kritade rutorna längs vä-
garna och på ängen ha de enklare han-
delsmännen bredt ut sina varor, och öf-
ver allt myllrar så tätt af folk, att man
måste armbåga sig fram, steg för steg.
Den vara, som röner starkaste efter-
frågan och som mest lyser i ögonen, är
de enorma, gröna och gula, fernissade
paraplyer, som här allmänt begagnas af
bönderna. I flere stånd hänga de ut-
spända som stora skogar af granna, gif-
tiga svampar, och de gå åt med stry-
kande fart. Tömmar och piskor äro äf-
ven mycket eftersökta, och det ljuder
ett knallande och ett snärtande öfverallt,
som om man befunne sig på en cirkus.
Väfdon och spinnrocksattiraljer sy-
nas, prutas på och köpas af bondkvin-
norna och likaså tyger och skor.
Men de salubord, som äga största
dragningskraften, äro de, där allting ko-
star två soldi. De varor man kan få
där äro just icke af något imponerande
värde, som summan antyder, men de
svartmuskiga sluskar, som prångla ut sina
effekter, rekommendera dem med en ele-
gans och en slancio, som om de stode i
en af de förnämare bodarna vid Rue de
la Paix i Paris, och på deras beskrifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
