Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Lundberg, Ellen, f. Nyblom: En höstmarknad vid Castello di San Martino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HÖSTMARKNAD VID CASTELLO DI SAN MARTINO.
453
kan man här få allt hvad en öfverrafn-
nerad världsdam kan drömma af lyx-
artiklar och »njutningsmedel». Vi köpa
några oanvändbara småsaker här och
hvar och bli betjänade med en ifver och
en artighet, som strängt taget är mera
tilltalande än färgen på försäljarnas fingrar.
Barackerna och »förlustelselokalerna»
bilda liksom en gata midt öfver ängen,
och utanför hvar och en stå en eller flere
starka, utklädda eller snarare halfklädda
karlar och beskrifva med spruckna, råa
röster alla de underbara nöjen, som vänta
åskådaren innanför den smutsiga tält-
duken.
Sminket rinner från deras ansikten,
ty dagen är het, och allt efter som ti-
den lider, växer deras beskrifning i hetta
och ifver, tills deras röster slutligen vid
det sista pukslaget, som betecknar »före-
ställningens början», ha nått en ton af
hes ilska, som egentligen icke verkar vi-
dare inbjudande.
Alla barackerna stå så tätt intill hvar-
andra, att utroparna höras alla på en
gång; alla försöka öfverrösta hvarandra,
men ingen lyckas egentligen göra sig
hörd. — Det betyder ingenting! Hopen
skockas och tränger på, betalar motvil-
ligt sina soldi i inträde, men går slutli-
gen in öfver allt. Sådana tillfällen bju-
das ju endast en gång om året, och här
gäller att tömma nöjets bägare i bot-
ten!
I de flesta af tälten får man se orm-
människor, eldslukare, akrobater, lindan-
sare och dresserade djur — vanliga mark-
nadsnöjen, som hopen följer med ett ut-
tryck af det mest intensiva, lefvande in-
tresse —, men på ett annat ställe åter-
finner jag husfadern i den blå vagnen
under mitt fönster. Han är nu iklädd
röd rock med silfvergaloner och utför
några slags hypnotiska experiment med
en af sina halfvuxna döttrar. På mor-
gonen har jag sett henne stå och skära
MARKNADS-SCEN.
kål, klädd i en trasig underkjol, men nu
uppträder hon i en lång, hvit slöja, lig-
gande på en träställning med benen stelt
utsträckta i luften, — ett slags somnam-
bul. Fadern beskrifver fenomenet, skri-
ker och hojtar på en obegriplig dialekt,
så att han skulle kunna väcka en död,
men flickan låtsas lydigt att sofva och
låtsas lika lydigt att vakna, då fadern
slutligen stryker henne öfver pannan.
Midt i allt detta buller och stoj lju-
der plötsligt äter klockringning, men den-
na gång en stilla, diskret ringning från
slottskapellet inne på borggården. Där
läses mässa i anledning af S. Petronii
dag, och värdfolk och gäster skynda dit,
följda af en massa människor, som en
stund lämna de frestande marknadsnöjena
för att åhöra gudstjänsten i kapellet.
Alla få icke plats där inne, men dörren
förblir öppen, och snart är borggården
nästan full af knäböjande bönder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
