Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Bergström, Hjalmar: Några betraktelser med anledning af professor Höffdings »Religionsfilosofi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA BETRAKTELSER M. ANL. AF PROF. HÖFFDINGS »RELIGIONSFILOSOFI».
463
eller godtköpskram. Den dag folk öfverger
den kommer den att stå i alla fall — att
stå tom nämligen. Däremot kan jag icke
tänka mig den protestantiska kyrkans upp-
hörande på annat sätt, än att den multnar
sönder, ty det har varit svamp i den från
begynnelsen. Hvar gång den katolska kyr-
kan säger antingen — eller, säger den pro-
testantiska både — och, å ena sidan — å
andra sidan (jämför biskoparnas skrifvelse).
Katolikerna bygga ständigt till på sin
kyrka. Ännu i denna dag skapa de nya
dogmer och konstatera nya mirakel, samti-
digt med att protestanterna ständigt rifva
ned, d. v. s. afskaffa gamla dogmer och
se bort från miraklen.
Men trots all beundran för den katol-
ska kyrkan, låt oss säga: Ära vare Luther!
Låt honom ha många synder på sitt sam-
vete, med honom börjar dock den person-
liga friheten på det religiösa området. Ära
vare Luther: inför den katolska kyrkan äro
vi alla fritänkare. Vi borde egentligen af-
skaffa namnet protestanter, det har ingen
mening längre — det utmärkande för oss
är ju icke längre att protestera mot den
romerska kyrkan, vi ha så visst tills vidare
nog att göra med att reda våra egna affä-
rer. Vi borde kalla oss fritänkare, alla vi
som icke höra till den katolska kyrkan.
> Det är ett vackert namn, och det kunde
erinra oss om meningen med det hela.
Det finns endast en räddning för det
religiösa lifvet i de germanska landen, näm-
ligen att bli den absoluta motsatsen till den
katolska kyrkan, och detta kan ske blott
på ett sätt, nämligen genom att fullt ut
genomföra den personliga friheten på det
religiösa området. Och detta har icke ägt
rum, förrän kyrkan som offentlig institution
är afskaffad. Mellanståndpunkter äro på
förhand dödsdömda. Hvar gång sådana,
på grund af folks fasa för konsekvenser,
genomföras, tjäna de endast till att för-
dröja det slutliga afgörandet och grumla
den klaraste saks genomskådlighet.
Det ropas för närvarande så högt på
att införa lärofrihet i folkkyrkan. Detta är
rent nonsens. En organiserad kyrka är ju
till just för att hindra lärofrihet. Det kan
på sin höjd bli tal om en större eller
mindre grad af lärotvång, men aldrig om
lärofrihet. Följden af alla halfheter har
också blifvit, att så godt som alla kristliga
partier här i landet synas vara lika miss-
nöjda med organisationen.
Jag kunde tänka mig frälsningen komma
från inremissionen. De stackars biskoparna
utfärda förmodligen om någon tid en ny
intetsägande förklaring. Då hoppas jag att
inremissionen träder ut ur folkkyrkan. Det
kunde alltid bli en början till något.
Det har som sagdt icke varit min af-
sikt att lämna någon kritik af professor
Höffdings »Religionsfilosofi». Jag har en-
dast framdragit några spridda punkter, sär-
skildt ur den psykologiska afdelningen af
undersökningen, den afdelning som låg mig
närmast. Blott ännu ett par ord till slut.
Det ligger något vackert, något vårligt
öfver denna bok, som är skrifven för de
vardande, för de sökande. De skola läsa
den och känna sig rikare däraf, ty det är
en rik bok. Den skall bibehålla sitt värde,
hvilket öde än vederfares den tilltalande
hypotes, som bildar den röda tråden genom
hela arbetet. Men jag skulle önska att äf-
ven de måtte läsa den, som ha slutat upp
att söka, emedan de anse antingen att de
redan ha funnit eller att de i alla fall in-
genting komma att finna. Bägge slagen
skola kunna få sin människokännedom ut-
vidgad och lära sig inse, att det verkligen
finns människor som tänka öfver religiösa
grundfrågor, utan att man därför kan be-
skylla dem för att lida vare sig af hat till
»den gudomliga heligheten» eller af en sjuk-
lig slapphet i viljan. —
Det är godt, att det finns färdiga reli-
gioner till. Det är godt, att det existerar
nianga färdiga religionsformer. Det är ett
fåtals sak att tänka personligt i religiösa
ting, tid och gåfvor tillåta det icke för alla;
men behofvet finns där, det måste fyllas, och
för de flestas del fylles det af de förhanden-
varande formerna för religiöst lif.
Låt oss icke fråntaga den fattige man-
nen hans enda lam, om vi än ofta skulle
tycka, att det är ett underligt djur. »Men
då får», säger Höffding, »den fattige ej
heller onödigtvis komma dragande med det
på allfarväg och fordra, att trafiken skall
hejdas för hans skull.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
