Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Sirén, Osvald: Giorgione. Några minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
OSVALD SIREN.
Det intressantaste och konstnärligt be-
tydelsefullaste i alla dessa små bilder är
utan tvifvel landskapet. Det är stude-
radt direkt efter naturen, terrängen är
tecknad med sällsynt fasta och säkra
linjer, löfverket är måladt med detalj-
trohet men samtidigt sammanhållet i
mörka massor, som stå i kraftig silhuett
mot himlen. Nästan alltid finna vi i
mellanplanet eller i bakgrunden rinnande
vatten; det var med skäl samtiden be-
römde Giorgiones förmåga att återge
vattnets rörelse och glans.
Det är egendomligt att se, hvilken
högt utvecklad känsla Giorgione ägde
för själfva den motiviska karaktären i en
landskapsutsikt, med hvilken värdighet
och naturlig enkelhet han äfven inom
en trång ram tecknar in ett landskap i
stor stil, som kan låta oss ana vidder,
hvilka ej synas. Jag tror, att mången
modern landskapsmålare med berömdt
namn kunde lära af ynglingen från Ca-
stelfranco mycket i afseende å stilkänsla,
trots att det måleriska uttryckssättet
inom landskapskonsten betydligt utveck-
lats sedan början af 1500-talet.
Äfven i den sedan Morellis dagar
vidtberömda Venusbilden i Dresden ut-
gör landskapet en grundväsentlig bestånds-
del. Det är det enkla, stora och öppna
landskapet i varm kvällsbelysning, som
anger grundackordet i denna lifsvarma
och dock klassiskt rena komposition.*
Utsträckt i skinande nakenhet, med ena
armen böjd under hufvudet och ögonen
slutna, ligger gudinnan på den blomster-
klädda marken. Hon ligger så fri och
oberörd af alla världens blickar, så omed-
veten om sin tjuskraft som en afklädd
Venus af Milo.
För att rätt förstå den upphöjda,
kyska och varma känsla, som behärskar
* Om än delvis utfördt af Tizian, är dock
äfven landskapet komponeradt och anlagdt af
Giorgione.
Giorgiones Venus, må vi ägna en stunds
uppmärksamhet åt andra liknande fram-
ställningar inom den venetianska konsten.
Före Giorgione har ingen venetiansk
målare framställt kvinnokroppen i dess
fulla nakenhet. Efter honom blir detta
motiv ett af de allra vanligaste i Vene-
dig. Det hörde till god ton bland sta-
dens unga nobili under 1500-talet att
ha en naken Venus, en Antiope eller
en Danae hängande i sitt sofgemak. Så-
dana bilder, hvilka rätt och slätt gingo
under benämningen »una nuda», voro
vanligen målade i nästan naturlig stor-
lek och placerades på ungefär en meters
höjd öfver bädden under den gardinbe-
hängda sängbaldakinen, som då för tiden,
likaväl som i våra dagar, omslöt alla för-
näma bäddar i Lagunstaden. På så sätt
kunde den förnäme mannen äfven i sin
älskarinnas frånvaro njuta af hennes lem-
mars skönhet, och det berättas om en
furste, att han t. o. m. på sina resor plä-
gade medföra sådana bilder.
Det är lätt att förstå, att ett sådant
mode småningom allt mera grep omkring
sig och att efterfrågan på de nakna Ve-
nusbilderna blef allt större år från år.
Härigenom sänktes naturligtvis deras
konstnärliga nivå, allt svagare och handt-
verksmässigare målare funno afsättning
för sina tillverkningar, allt grofvare och
mer yrkesmässigt sinnliga blefvo de nakna
kvinnorna.
För Tizian var den nakna kvinnokrop-
pen framför allt en modell, ett skönt
ämne, som lämnade målaren de bästa
tillfällen att ådagalägga sitt mästerskap.
Tizian är i sina nakna kvinnobilder all-
tid i främsta rummet målare, den gudom-
ligt öfverlägsne färgkonstnären, i andra
rummet människa. Alldeles motsatt var
förhållandet hos Giorgione.
Med inträngande och detalj trogen re-
alism studerar Tizian kvinnokroppen ur
formell synpunkt, framför allt dess kolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
