Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Leijonhufvud, Sigrid: En karolin. Anteckningar om Anders Rålamb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
SIGRID LEIJONHUFVUD.
lyssnade ungdomen hänförd till de gamle,
som varit med om sagans alla under-
bara äfventyr, och Karl XII:s gestalt
höjde sig, förstorad af afståndet, ur det
töcken, som ett par decennier samlat
kring den. Det var de stolta och bittert
besvikna krigsdrömmarnas, det var Sin-
clairsvisans tid.
Till de unga, som växte upp i en
atmosfär af karolinska minnen och sägner,
hörde Dalins lärjunge Hans Gustaf Rå-
lamb. Det framgår tydligt af de anteck-
ningar till sin släkts historia, som han
efterlämnat*. Hans far hade varit med i
Bender, blifvit fången vid kalabaliken
och förd tretti mil inåt landet, där han
flera veckor i tartardräkt fick tjänstgöra
som hästskötare, innan han blef utlöst.
En af hans farfars yngre halfbröder, dra-
bantkorporalen Bror Rålamb, hade blifvit
fången efter Pultava och kunde ha myc-
ket att berätta från de långa åren i
Tobolsk, där han med aldrig svikande
trofasthet högtidlighållit kungens namns-
dag och födelsedag med sina orationer.
Först efter fredslutet hade han fått åter-
vända hem till sin gård Beatelund, sin
hustru och sin dotter, en fyraåring då
han for, nu uppvuxen och gift. Men
den som helst lefde i sina minnen och
med sina berättelser starkast satte sin
unge frändes inbillning i rörelse var dock
Tobolskfångens broder, Anders Rålamb,
herre till Björkvik.
En bygdesägen, som Hans Gustaf
dock ej vet något om, förtäljer, att en
fattig vandrare i slitna kläder en dag
kom till Björkviks gamla gård, då hus-
bonden redan på trettonde året var borta
i kriget. Förvaltaren dref honom bort
med hårda ord, men en fattig gumma
förbarmade sig öfver honom och gaf
honom husrum öfver natten. Kort där-
* De ägas nu af kabinettskammarherren
grefve O. Cronstedt.
efter kom han tillbaka i annan dräkt
och kom då för att taga sin gård i be-
sittning. Det var husbonden, som nyss
återvändt från Turkiet med tydliga spår
af krigets strapatser, vanställd af ärr.
oigenkännlig.
Ennes uppger i sina »Biographiska
minnen», att Rålamb reste hem efter
kalabaliken »utan afsked» och slog sig
ned på sin egendom. Sitt afsked fick
han visserligen först 1716, men Hans
Gustafs berättelse visar, att det ej var
för enskilda angelägenheter som han
lämnade Turkiet. Han säger nämligen,
att Anders Rålamb hade kungens upp-
drag att jämte sin halfbror Åke, öfver-
ste vid lifgardet, värfva rekryter för att
fylla luckorna vid deras regemente. Hur
öfverste Rålamb gick till väga härmed
talar han om i ett annat sammanhang.
»Han bygde på Stadzhagen utan för
Kongshollmen ett Lusthus, hwarest han
alla helgedagar höit spehl och musique
och giorde sina största wärfningar; detta
stället kallade han Rålambs Håf.»
Först efter verkställdt uppdrag slog
sig Anders Rålamb till ro på Björkvik
för sin återstående lifstid. Då han redan
var, som hans bror säger, »en till åhrén
mogen Unger-S vän» eller vid 52 års
ålder (i november 1730) gifte han sig
med den blott elfva år yngre fröken Inge-
borg Sperling. Brodern, namnsdags-
talaren i Tobolsk, förklarar i sina hand-
skrifna bröllopsverser* orsaken hvarför
Anders Rålamb dröjt så länge att
lämna »Enslighetens Stånd»: han har ej
haft lätt att finna en maka, som utan
men skulle skicka sig med hans »maner»
och ej bar »smink och falsker färg».
Det slutliga valet tycks dock ha ut-
fallit väl, därom vittnar så väl Hans
Gustafs berättelse som epitafiets ord om
en »ljuflig och prisvärd maka».
* Rålambska handskriftssaml, på K. B.
fol. 156.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
