Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Söderblom, Nathan: Zoroastrisk helgelse. Om de gamla religionernas renhetslagar, deras ursprung och mening - Dikter - Eurén, Teresia: Panem et Circenses. Efter Leconte de Lisle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZOROASTRISK HELGELSE.
521
rens öde. När orenhetsdjäfvulen, som man
fått i sig genom beröring af lik eller as,
tvingats ner i fötterna, höjer man sig på
tårna och slår vatten på fotsulorna och
hälarna. Då räddar han sig i högra stor-
tån. Man lyfter då tvärt på tårna, så
att man står på hälarna, och slår renings-
vattnet först på den högra, sen på den
vänstra fotens tår. Själfva namnet Ven-
didad betyder »gifven mot djäflarna.»
Vendidad är en handbok, om hur man
skall bekämpa dödens makter, den ondes
anhang. Zarathustra (Zoroaster) har fått
rykte om sig att vara en ypperlig hygie-
niker. Och det är sant, att en hel del
tvagningar och sköljningar och renlighet ta
sig mycket hälsosamma ut, ibland nästan
som desinfektion. Men hvad säges om en
af stötestenarna för denna rationalistiska
förklaring, som man ju äfven försökt t. ex.
med den judiska omskärelsen? Den stac-
kars modern till ett dödfödt barn skall en-
ligt Vend. 5 placeras ensam i en afstängd
del af huset och undergå nio dygns be-
svärliga reningsceremonier. Inte är det
läkekonst efter våra begrepp. Men det
är dock en strid mot döden. Sjukdomen
skall utrotas, om också den sjuke dör
på kuppen.
Ej den enskilda människans lif är
det, som skall uppehållas, utan lifvets
krafter i världen, sådana man förstod
dem, först och sist de rena elementen.
Det kan sålunda inträffa, att vattnet är
för rent för att få drickas af en oren per-
son. Denna föreskrift är nog ej upp-
funnen, hur äkta zoroastrisk den än ser
ut. Hos semiterna finna vi allmänt folk-
föreställningen, att rinnande, såsom he-
breerna sade, »lefvande» vatten var tecken
på en hemlighetsfull, öfvernaturlig makt.
Därför var det farligt för en ogudaktig
att komma i beröring med detta heliga
vatten. Men Mazda-religionen har tolkat
om folkföreställningen efter sin ande.
Stundom inverkade den zoroastriska
reformens religiösa grundsats djupare.
Mest betecknande är väl den närmare be-
stämmelsen om dödas orenhet. Icke alla
döda äro orena. Den ogudaktiges lik
är rent, ty han var under lifvet oren, en
dödens tjänare, hans död innebär fram-
steg för lifvets heliga, rena makt. Här
har Mazda-religionens grundtanke icke
blott såsom eljes gifvit det gamla tabu-
skicket en ny tolkning, utan rentaf för-
ändrat detsamma.
PANEM ET CIRCENSES.*
Efter LECONTE DE LISLE.
Må hvem det vill, o plebs, sin smärta föra
likt fjättradt lejon på arenan fram,
besudladt, rytande af kval och skam —
för att din råa lystnads jubel höra!
Att väcka upp ditt meningslösa glam,
till klumpig ömkan för en stund dig röra
må hvem det vill den skära skrud för-
störa,
som höljer själen kyskt mot gatans dam!
I namnlös graf vill stolt en gång jag stiga,
åt evighetens tystnad själf mig viga —
jag säljer ej min glädje, ej mitt kval.
Mitt lif är mitt, min konst är icke fal,
mitt verk skall icke hopens bifall häda:
jag aldrig velat på dess tiljor träda!
Teresia Eurén.
»Les Montreurs», Poêmes barbares.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
