Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Folcker, E. G.: Gamla moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
E. G. FOLCKER.
Men det var ingalunda dessa kapitel
af den kvinnliga dräktens historia som
menades. Jag blef genast erinrad, att
det förra århundradet är detsamma, som
för ej länge sedan var vårt eget århun-
drade, och att det var kvinnodräkten un-
der denna tid hvarom var fråga.
Detta är emellertid ett långt vansk-
ligare ämne, det är ett kapitel af kosty-
mens historia — för att icke säga många
sådana —, som ännu ej blifvit skrifvet,
och då det en gång kommer att skrifvas,
blir det säkert ett af de svåraste.
Om man skulle kunna säga, att denna
historia dittills framflutit, visserligen med
all episk bredd, men dock följdriktigt
och enhetligt nog och efter en bestämd
utvecklings lag, så förefaller det som
om den i dessa senaste kapitel upp-
lösts i hundra skilda småhistorietter.
Hufvudpersonen har alltid varit modets
gudinna, och hon har ju ett visst rykte
om sig att vara ganska nyckfull; om det
nu är sant, att en nyckfull person blir
mera så med åren, skulle man häri
kunna se förklaringen, hvarför historien
om modets gudinna och hennes dater i
dessa senaste kapitel måste bli så osam-
manhängande.
Att berätta något om kvinnodräkten
under 1800-talet är således en svår sak.
A ena sidan saknas samladt och bearbe-
tadt material, å den andra kan eget
minne och åskådning icke räcka långt.
Men äfven denna historia har sina an-
naler, och det är modejournalerna.
Modejournalen i dess nuvarande be-
märkelse af en periodiskt återkommande
och med kostymbilder försedd redogö-
relse för det nyaste modet är en före-
teelse, hvars uppkomst nästan samman-
faller med 1800-talets början. Redan på
1600-talet och ännu tidigare producerades
visserligen ett och annat kopparstick
eller serier af sådana, hvilka endast hade
den uppgiften att afbilda den då bruk-
liga klädedräkten. Dylika blad finnas
af Albrekt Dürer och hans samtida.
Fransmännen Jacques Callot och Abra-
ham Bosse utförde hela serier under
olika perioder af 1600-talet, tysken Wen-
zel Höllar har efterlämnat en mängd ty-
piska kvinnodräkter från samma tid, och
Daniel Chodowieckis nitida småbilder från
1700-talets midt äro väl bekanta. Men
alla dessa voro dock snarare yttringar
af en konstnärs förnöjelse att afbilda sin
samtids klädebonad inom olika kretsar,
olika länder, än de voro förläggsblad,
den eleganta världen till efterrättelse.
De voro framställningar af hur man då
för tiden klädde sig, icke såsom en se-
nare tids modeplanscher anvisningar, hur
man borde kläda sig — för att vara
modern.
Men med 1800-talet blef det annor-
lunda. Om Frankrike redan länge dess-
förinnan intagit en ledande ställning inom
litteratur, konst och allmän kultur, så
var det dock först nu under det stora
kejsardömets dagar som det i modets
och elegansens värld eröfrade det abso-
luta envälde, det allt sedan nästan orub-
badt bibehållit.
Men modets dekret måste spridas
öfver hela världen, och detta skedde med
det tryckta ordets och den mångfaldi-
gade teckningens hjälp. I början blefvo
dessa modeplanscher stuckna i koppar
eller etsade, men sedan stålstickets upp-
finning 1820 gaf ett mindre kostsamt
reproduktionssätt, som därtill ägde för-
delen att kunna mångfaldiga till nästan
obegränsadt antal, blef detta den van-
liga modeplanschtekniken, använd långt
in i våra dagar.
»Journal de la Mode», »Journal de
dames et de demoiselles» m. fl. voro
titlarna på dessa så ytterst populära tid-
skrifter; i Tyskland utkom bland andra
en diger samling »Mode und Kultur»
ända från 1802. England hade sin »Re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
