Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Folcker, E. G.: Gamla moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
G. E. FOLCKER.
»MODE-COSTUM FRAN WIEN.» l8l8.
klädedräkten, infördes till Europa genom
Napoleons egyptiska fälttåg och blef ge-
nast en modesak. Från alla delar af
det inre Asien förskrefvo sig dessa smi-
diga, färgrika väfnader, men de dyrba-
raste och mest efterfrågade voro de från
Cashmir. Att äga en cashmirsjal blef
ett ovillkorligt kännetecken på en dam
af värld; i ingen elegant »trousseau» fick
den saknas; det var emellertid ett litet
kapital som låg nedlagdt i detta plagg,
och det gick i arf liksom en möbel.
Själen draperades på tusen olika sätt,
och att bära-den rätt comme il faut ford-
rade ett verkligt studium.
Till sin högsta ytterlighet gick denna
vurm i uppfinningen af den s. k. sjal-
dansen, i hvilken societetens unga damer
producerade sig på soaréerna, med mer
eller mindre gratie manövrerande den
lätta, fladdrande duken. Det var vid en
sådan salongsföreställning en gammal hof-
man skall ha yttrat om den celebra Ma-
dame Recamier, att han »aldrig trott, att
man kunde dansa så charmant med ar-
marna».
Empiredräkten såsom typ och i sin
mest klassiska form var utan tvifvel en
vacker dräkt, dess statuariska veckfall,
dess mjuka, lätta stoffer, som så fullän-
dadt framhäfde figurens former, gaf den
en gratie, som knappast någon annan
dräkt har ägt. Det var dock ett af dess
partier som förefaller oss åtminstone löj-
ligt, ja fult, och det var den tillhörande
hufvudbonaden.
Hårets anordning hade redan hos den
näst föregående tidens merveilleuser varit
helt och hållet »à 1’antique», och höjdpunk-
ten häri kom, då cheveluren »à la Titus»
blef mod, d. v. s. det kortklippta håret
framkammadt i en yfvig tupé. Men re-
dan i början af kejsartiden var detta gam-
malmodigt, håret fick växa till sig och
blef nu flätadt och friseradt i en mängd
invecklade former efter mönster från de
romerska och grekiska vasmålningarnas
kvinnofigurer. Men Öfver all denna klas-
siska elegans placeras en hatt, som är
allt utom klassisk. Kolossala till sina
dimensioner och otympliga till sina for-
mer, vilja dessa hattar imitera den stora
arméns hufvudbonader; kaskar och tscha-
kåer af sammet och siden med panascher
och ståndare nedtrycka damernas loc-
kiga hufvud, och om också efterhärm-
ning är det bästa smicker, tycker man
väl ändå, att hjältarna från Austerlitz,
Jena, Wagram med blandade känslor
borde ha sett sina beundrarinnors huf-
vud prydda af dessa vidunderliga forma-
tioner. Längst går dock smaklösheten i
de s. k. suffletthattarna, hvilkas kolossala
skärm sköt en god half aln framåt. De
samtida skämtbladen gjorde sig lustiga
öfver de damer, som buro dylika hufvud-
bonader, och gifva dem namnet »les invi-
sibles» (de osynliga), emedan de visade
allt annat utom sitt ansikte, och en filo-
sof framkastar den förmodan, att de
måste ha uppfunnits af en mycket ful
kokett, som för sitt ansiktes skull ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
