- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
542

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Ruhe, Algot: Bundet spel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

542

ALGOT RUHE.

ligt inför möjligheten att han begått ett
fel, och han kände en fruktan nära för-
tviflan, att det skulle bli lika surt hem-
ma som ute den aftonen. Han var en
god själ, som älskade solsken och jämna
lynnen, och hade aldrig förstått sig på
fruntimmer, som finner nöje i tråk. Hit-
tills hade Mathilda inte visat sig på det
sättet, men af hennes förre man hade
han i en förtrolig stund hört sägas, att
■det ibland låg som en hinna af seg olja
öfver hennes själ och band dess böljor,
så de inte mäktade resa sig och kru-
sas. Och när hon varit så förr, må-
ste väl den stund komma, då hon blef
•det igen.

I matsalen satt på en af brännarna
i kronan en liten gaslåga, som sken likt
ett gult körsbär. Den höll hans ögon
fast en stund, långsam som han var.
Då hörde han Mathilda komma genom
gången, som ledde från hennes rum, och
han tog ett par steg framåt för att hon
inte, vid att finna honom stående, skulle
undra hur det var fatt. Han utbredde
armarna för att möta henne med öppen
famn, men hon nickade tyst, lidande för
sig själf, som hade hon mistat en an-
liörig. Han lät armarna sjunka och bör-
jade tänka ifrigt på hvad han borde
säga, då nu en åtbörd ej visade sig for-
slå. Ändtligen föll det honom in en
dumhet, som han uttalade med blid och
deltagande röst:

— Hur har du det nu, lilla Mathilda?
Hon gaf ifrån sig en blick, som hade

hon blifvit antastad på gatan af en kär-
lekssjuk karl:

— Man frågar inte en frisk människa
liur hon mår, midt på dan, när man
sett henne förut.

Tigande följde han efter henne in i
salongen, och när hon tände en glöd-
lampa, vred han upp för två, och likaså
när hon släppte ned en gardin, gjorde
han det dubbla.

— Bengta undrade om du var miss-
nöjd med hennes matlagning, Du åt ju
ingenting i middags. Du satt bara och
petade, som om det inte var dig till
lags . . . Jag måste slå bort det för henne
med att du inte var riktigt rask.

— Jag miste aptiten, när jag såg dig
nedstämd.

— Det var jag, som beröfvade dig
aptiten!

Hon sjönk ståtlig och sträng ned i
soffan och slet i fransarna på lampbrickan.

— Skall vi nu inte ens kunna vara
samman, när vi äter? Du vill kanske
ha dukadt i ditt rum .. . liksom du gör
allt annat för dig själf, går ut och spat-
serar, läser, spelar piano och jag vet
inte allt. . . Min fiol har jag inte rört
i månader, bara för det. . .

Assessorn makade sig in i soffan
bredvid henne, svarslös. Så hade han
aldrig förr hört någon människa reso-
nera. Skulle det verkligen vara sant,
att det går till på detta sätt mellan ma-
kar? Ett mönster af takt som Mathilda,
så fyndig när det gällde, så kisande
skarp i blicken, så djärf och så klar i
sina omdömen! Skulle denna förvräng-
ning af hans välmenta ord, dessa orim-
liga slutsatser, dessa giftiga antydningar
och grymma pikstick mot hans renaste
böjelser, mot hans mest ofarliga tidsför-
drif — skulle detta vara det omtalade:
kvinnans mysterium?

Han föll i grubbel. Hvad gagnade
det att brådska? Kanske om han satt
stilla länge, kunde en ingifvelse komma.
Att tänka halp ej stort, ty vansinne är
dock inte någon åsikt, som kan förjagas
med bevis! Ställa till en scen, vara
man, bruka piskan enligt en oförmögen
kvinnohånares råd, det bjöd hans natur
emot. Då hellre lida. . . Kanske låg
vägen där, kanske om hans känsla kom
i rörelse på ett särskildt sätt, kunde ett
under ske, någon mystisk kraft åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free