Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Molin, A. L.: Erik Gustaf Geijer och Anna Lisa Lilljebjörn. Ur Geijerska papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
A. L. MOLIN.
på allas vår framtid. Jag tyckte mig
ha styrka till allt — utom att bära på"
hans ovilja. — ’Nej’, sade han, ’hur det
än må gå, så skall du vara ditt löfte
trogen, om än en prins begärde din
hand.’
»Hvarför ej den väntade friaren (löjt-
nant Herlén) kom, fick jag först efter ett år
veta utaf en af hans vänner. Han
fick nämligen under loppet af den tid,
som jag fruktade hans ankomst, ett ano-
nymt bref, som innehöll dessa ord:
’Fullfölj ej din afsikt att resa till Oden-
stad för att fria — flickan håller af en
annan och sörjer synbarligen öfver att
nödgas ingå i ett parti emot sin böjelse.’
— På min ålderdom har jag fått veta,
att denna min skyddsängel var en vän-
inna till både Herlén, mig och Geijer.»
Småningom upphörde emellertid det
spända förhållandet mellan far och dotter.
Härtill bidrog nog ej så litet, att Knut
Lilljebjörn fick egna hjärteaffärer att
tänka på. Han hade gjort bekantskap
med en fröken Stina Lisa Althar, som
vistades i huset hos en hans släkting
i grannskapet af Odenstad. Han var
»verkligen kär», säger dottern, och så
trodde han, att med en förståndig hus-
hållerska hans affärer skulle kunna repa-
reras. — Nog af, det blef drägligare i
hemmet för den stackars Anna Lisa.
Fadern var blid till lynnet och till och
med hjärtligt vänlig emot henne. »Att se
honom glad», skrifver hon, »och meddel-
sam som vanligt och intresserad för Erik
Gustafs bref, som han började fråga
efter, lifvade upp mitt nedtryckta sinne,
och jag förmådde nu att känna lyckan
af att vara förenad med den jag så länge
älskat.» — Sommaren 1810 återkom
Geijer från England. »Min far», säger
fru Geijer, »tog emot honom med glädje-
tårar och ett slags ondt samvete. Det
blef en allmän glädje och jag kände
mig nu först rätt lycklig. — Min far
talade öppet med Erik Gustaf, som var
storögd och ej visste hvud han mena-
de med att godtgöra, explicera m. m.
Jag hade aldrig i mina bref nämnt min
fars missnöje, och detta blef också en
anledning att stämma min far ännu mera
till min fördel och unna mig att nu vara
lycklig. — Erik Gustaf spelade för ho-
nom sina egna compositioner, som på
en gång förvånade och förtjuste honom,
talade lifligt och intressant om sina resor,
och blef ifrån den stunden hans hjärtas
älskling. Huru många gånger upprepa-
de han ej sedan till mig under sin öfriga
lifstid: ’Jag var kortsynt och egennyttig,
då jag önskade dig en bättre man. Vår
Herre menade det bättre med dig!’ ■—»
Sålunda var försoningen knuten. —
Under loppet af år 1810 ingick Knut
Lilljebjörn förlofning med fröken Althar
— »till sina barns både förvåning och
bekymmer». 1811 gifte han sig; dess-
förinnan hade de vuxna barnen från
första äktenskapet samtliga lämnat hem-
met. Anna Lisa fick ett hem på Ran-
säter hos Geijers föräldrar — tog arf
efter Jeanne-Marie, som under tiden blifvit
Fru Troili till Ransberg. Där stannade hon
fem år, troget väntande sin Erik Gustaf.
Först sommaren 1816 kunde han, säker
om bärgning, föra sin trolofvade in i
eget hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
