Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Erdmann, Nils: På Jonas Lies sjuttioårsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
NILS ERDMANN.
af böcker, i hvilka han offrar åt realis-
men. Han är problem- och indigna-
tionsdiktare. Han ställer sin »natur»
mot samhället, och han frikänner sam-
hällets olycksbarn som en af harm glö-
dande advokat.
Det är tidens vindar som nå honom.
Och han lyssnar gärna till deras kallelse,
men på ett fullt originelt sätt. Han ord-
nar ej lifvet till en tendensbild. Lifvet
själft, dess ebb och dess flod, med alla
dess millioner skiftningar, är ämnet för
Jonas Lies konst. Han ser blott hvad
ingen annan märker, och så får hans
bild en tendens . . .
Hvad han älskar är det naturliga i
lifvet — det enkla, sunda, hjärte*goda —,
och hvad han i sina böcker angriper är
de onda makter som inne i samhället
kväfva naturens röst.
Så reducerar han sina »frågor» —
om kvinnan, om äktenskapet, om upp-
fostran o. s. v. — till frågan om de na-
turliga känslornas, om människovärdets,
om sanningskrafvets, om de individuela
anlagens rätt. Och så blifva Jonas Lies
människor — framför allt hans kvinnor
— ett galleri af gestalter, i hvilka han
förkroppsligat en enkel och fin, icke djup
men ädel världsåskådning.
Diktarens hustru har än stått modell
till och än inspirerat hans kvinnor. Född
som han själf 1833 och förlofvad 20 år
senare, firar äfven hon sitt 70-års jubi-
leum — ehuru icke på skaldens dag.
Det var hon som, i likhet med Fäste
Forlands älskade, lärde honom tro på
framtiden — när han skref berättelsen
»Den Fremsynte» — och på äktheten
i hans diktargåfva. Det är hon som i
decennier af arbete i det kall, han aldrig
sedermera öfvergifvit, troget och träget
stått vid hans sida, än som hans litte-
rära samvete, i det hon synat och riktat
hvar rad, än som en ofta nog sträng
domare, hvilken utdömt de öfverflödiga
sidorna i hans verk och lärt honom kon-
sten att koncentrera sig, och än som
den Musa, från hvilken han hämtat icke
blott många af sina bästa detaljer utan
äfven idéerna till så kända romaner som
Onde Magter, En Malström, Familjen
på Gilje, Kommandörens Dötre och
Maisa Jons. Mor till icke mindre än
två författare, är hon hemmets genius,
mannens goda fé, diktarens sånggudinna.
Länge drömmer han om de unga.
Han vill, som de bästa af hans kvinnor,
fostra dem, bygga en framtid på bar-
nen. När så den nya generationen växer
upp och han ser, att de unge äro en
långt sämre ras, mer artificiel än de
gamle, ger han dem sitt betyg i Niobe.
Han, denne innerligt hjärtegode Lie,
tvekar om framtiden, som han trodde på,
i det han böjer sig för det ondas makt.
Och nu, i förklaringen af det ondas
problem, är han mera än någonsin nord-
länding. Det innersta i hans väsen blot-
tar sig. Han drifves tillbaka till detta
mörka djup, i hvars sköte han finner
den nordländska fantasiens af aningar
och mystik väfda innehåll. Skalden åter-
vänder hem.
Och så blir han »trollens» diktare.
Trollen i skogen, på fjället och mellan
skären — trollen i våra egna bröst. Han
får en ny blick på lifvet. Naturens
mystik uppe i Nordlanden, alla de af
humor , eller skräck burna syner Lies
inbillning tumlar med och dem han fäst
i litteraturens Panteon med en för norr-
mannen säregen genial kraft — för slätt-
bon i många fall obegriplig —, denna
mystik ger en ny färg äfven åt det ondas
problem.
Han ser nu i människan ett natur-
väsen. Under hennes yta gömmer sig
nästan alltid ett eller annat troil, reso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
