Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Gernandt-Claine, Jane: Ett under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6O2
JANE GERNANDT-CLAINE.
unga och gamla, barn och vuxna ha sol
och skimmer i blicken. Att lefva är
mycket ljuft.
Kantad af bamburör, flyter en liten
å helt nära byn, och här och där af-
bryter en täppa med bananasträd t>ch
kokospalmer gatornas raka linjer. Alla
hus äro täckta med palmblad och likna
hvarandra som bär med sina spetsiga
tak och sina väggar af rörmattor. Utan-
för ingången ligger en liten svale, men
när man väl trädt öfver tröskeln och
stängt sin dörr, är allt mörker. Hur
skulle man eljest kunna taga sig en
blund i hettan och ha det riktigt fredadt
och lugnt?
Både män och kvinnor tycka om att
slumra till en smula midt på dagen, och
det påstås, att det starkare könet slum-
rar längst. Först när den stora värmen
är öfver på allvar, gnuggar en äkta man
sina ögonlock och reser sig från bast-
mattan och skänker en tanke åt risskör-
den eller går och hälsar på sin fru. Frun
sitter i ett stånd i den barack, som kal-
las basaren, och pratar och skrattar och
har roligt med vänner och fränder och
försörjer familjen med att sälja siden,
betel eller ris. Inte förtjänar hon så
stora summor i Nga-Nan, men hur litet
det är, är det tillräckligt att draga fram
man och barn. Under sex månader på
året lefver hela huset bara på solsken
och vackert väder så godt som — hvem
kunde ha någon strykande matlust, när
det är så hett? — och under regntiden
infaller ju den långa fastan. För öfrigt
behöfver man aldrig lida brist. Ingen
vet hvad brist vill säga i Indiens korn-
bod, det rika Birma, och i stället för
att vara föränderlighet och smärta, var
hela tillvaron ett evigt enahanda af den
mest själaglada förnöjsamhet i byn med
de palmbladstäckta husen, bamburörsdun-
garna och den lilla ån.
Denna leende stiltje hade bara det
felet att vara alltför ogrumlad, sedd ge-
nom europeiska glasögon åtminstone.
Det bodde en europé i ett af de små
husen, och han var inte alltid lika mun-
ter som grannarna; för honom låg det
många gånger något rent af outhärdligt
i att se folk så belåtna åt allt och ingen-
ting. Han kunde inte förstå hvad män-
niskor hade att skratta åt där i Nga-
Nan. Den ena dagen liknade den andra,
och enformigheten tryckte honom stun-
dom som en boja af järn.
Han hade ett brokigt förflutet bakom
sig och visste mycket väl hur det såg
ut både i Sydamerika och Australien.
Det roade honom också att berätta, att
han tillbragt en tid på Grönland, och
han jämförde gärna detta land med Bir-
ma för motsatsernas skull. Hvad han
uträttat bland eskimåerna talade han al-
drig om, men det fanns en del personer,
som ville veta att han försökt omvända
dem till buddhismen. Detta var emeller-
tid ett misstag. Visserligen hyllade han
Buddha, men han kände inte stort till
läran, innan han kom till Rangoon. Det
var icke så länge, sedan, och omvändel-
sen hade gjort ett så djupt intryck på
honom, att han genast gått i kloster och
stannat där närmare ett år. Själf sade
han att det var för att betänka alltings
fåfänglighet, men det fanns olika me-
ningar om saken. Några påstodo, att
det var för att få tak öfver hufvudet
och andas ut en smula efter kampen för
tillvaron. Mannen var icke precis någon
ungdom, han hade sett sina femtiofem
år eller mera, och när han blef körd på
dörren i ett italienskt sjöförsäkringsbolag,
som hade en filial i staden vid Iravaddy,
var det icke många utvägar som stodo
öppna för honom. Till all lycka hade
han snappat upp några birmanska fra-
ser, och tack vare sin fallenhet för språk
kunde han påstå, att han blifvit omvänd
till »läran». Det hade blifvit honomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
