Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar och berättelser - Gernandt-Claine, Jane: Ett under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6ö6
JANE GERNANDT-CLAINE.
ger begrafven där, men han berättade
inte på hvilket ställe.»
»Åh!» sade Fru Skönhet. Hon var
så gripen att hon knappt kunde knyta
sidenvåden kring höfterna, och det blef
många och långa kommentarier i basa-
ren den dagen. Alla kände att man
stod inför ett under, och de inflytelse-
rikaste damerna röstade för att man
skulle gå till klostret och tala med en
hponghi* Det låg ett kloster utanför
byn, och bröderna åhörde historien un-
der tystnad, men när den äldste och
erfarnaste ibland dem beslöt sig för att
tala, var hans svar af djup visdom. I
fall näten uppenbarade sig tre nätter å
rad, fanns det intet tvifvel om drömmens
höga ursprung.
Många människor kommo för att se
den märklige man, som fick besök från
andevärlden, och folk hade inte mer än
ett samtalsämne på kvällen, men det un-
derbaraste af allt var att näten kom igen.
Följande dag visste hela byn att den
Välsignades bild skulle ligga begrafven
under en dunge träd i Fru Skönhets
lilla täppa — den höge budbäraren hade
bära underlåtit att säga hvilken dunge
det var.
Det blef folkvandring till platsen.
Hela Nga-Nan var i rörelse, och han
som haft drömmen vankade tyst och hög-
tidlig omkring i huset, ett föremål för
en vördnad, som knappt kunde varit
större, om man sett honom falla ned
från någon af nat-himlarna, sådan han
gick och stod.
Spänningen växte timme efter timme,
och på tredje dagens morgon var under-
verket fullbordadt eller så godt som.
Sändebudet hade kungjort, att bilden låg
under bananasträden, och Oo Gne höll
på att resa ett altare, vid hvars fot de
troende kunde prisa Buddha. Man vän-
Munk.
tade blott på munkarna för att taga det
första spadtaget, och när hela brödra-
skapet befann sig i Fru Skönhets träd-
gård, gick naternas utvalde fram och
pekade på den plats, där den Helt Upp-
lystes staty hvilade sedan hundra, kan-
ske tusentals år. Denne de högre mak-
ternas språkrör beskref stodens utseende
och storlek, innan man ännu rört vid
myllan, och då den Fullkomliges afbild
lyftes upp ur gruset och ställdes på al-
taret, prisade hela menigheten de Tre
Ädelstenarna: den Välsignade, hans lag
och hans församling.
Statyen var ju mycket illa medfaren,
och altaret bestod blott af ett par brä-
der, men brödraskapet beslöt, att det
skulle resas ett nytt och värdigare på
den fläck, där man funnit den Heliges
bild, och tillstadde Oo Gne att sätta en
sparbössa bredvid skepnaden af den
Höge, som undfått buddhaskapet.
Oo Gne var en omtänksam man.
Till undvikande af misstag bad han en
af munkarna skrifva en kungörelse af
det mirakel, som skett inför allas ögon,
och den kungörelsen klistrades på bössan,
så att troende från när och fjärran måtte
få veta, för hvilket heligt ändamål det
stod dem fritt att offra en slant, innan
de lofprisade honom, som ingått i Icke-
Varat.
Under öfver fjorton dagars tid vall-
färdade skaror från östan och västan till
Fru Skönhets lilla täppa, och Gubben
Vördnadsvärd stod alltid färdig att be-
rätta sin märkvärdiga dröm för hvem
som ville höra på honom. De sågo så
innerligt välmenande ut, de som kommo
och ville offra. Han tyckte riktigt om
dem, han hade alltid tyckt om birma-
nerna, det fanns inte ett mer vinnande
folk på hela jorden. Om det fattades
dem något, var det bara en smula knip-
slughet. I sitt hjärtas godhet togo de
allt för kontant, men han klandrade dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
