Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Böök, Fredrik: Svensk berättarekonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK BERÄTTAREKONST.
617
stoffets ymnighet, som hos honom är mindre
vanlig, och dessutom en friskhet och liflig-
het öfver skildringen, som åtminstone i all-
mänhet är honom främmande. Där finnas
scener — framför allt den ypperliga mål-
ningen af hur floden bryter sig sin nya väg
samt sedan berättelsen om Vild-Hussens
dödsfärd utför forsarna — som skulle kunna
ha behandlats af Selma Lagerlöf och då
naturligtvis gifvits på ett annat sätt, men
icke bredare, kraftigare och större.
I detta afseende är »Döda fallet» ena-
stående i Hallströms produktion. Så myc-
ket friskt pulserande lif rymmer intet af
hans tidigare verk, och så omedelbart har
han knappast skildrat förut. Och dock är
den konstnärliga kompositionen lika sträng
och lika fulländad. De som beträffande
denna bok ha talat om outförda motiv och
heterogenitet ha grundligt missförstått pla-
nen och sammanhanget i arbetet.
Boken börjar med en skildring af det
dryckeslag anno 1793, hvarmed Vild-Hus-
sen afslutar ett misslyckadt kapitel ur sitt
stormiga lif. Han har varit köpman i
Sundsvall och gjort cession, och tillsammans
med de originela och förolyckade existen-
ser, som utgjort hans vänkrets, firar han
nu afskedet från den stad, som så grymt
misskänt hans snille. Hans plan är att
utföra ett sannskyldigt storverk: han vill
torrlägga det väldiga Gedungs-fallet, som
omöjliggör timmerflottningen, genom att
leda Indalsälfven i en ny fåra och sålunda
medelst den nya trafikleden sätta det väl-
diga landet därofvan med dess milsvida,
orörda skogar i förbindelse med hafvet.
Därigenom skall han inleda en ny aera af
industriel blomstring, och för visso skall
han själf allra minst bli lottlös under denna
framtid af allmän välmåga.
Sedan skildras hans färd uppför floden
till de aflägsna trakter, där stordådet skall
utföras, hans långa och förbittrade strid
mot den motsträfviga naturen och den
tveksamma befolkningen, hans frieri till
den unga och härliga Magnil, som dock
är förenad i ömma band med en svärmisk
rousseauan och samhällsreformator, eljes
student* i Uppsala, men ställd på förbätt-
ring i denna aflägsna landsbygd, samt till
slut den väldiga naturkatastrof, som ändt-
ligen belönar hans energiska kamp och
djärfva förslagenhet med en framgång ut-
öfver all förväntan. Men resultaten bli
likväl icke de drömda, nya svårigheter resa
sig både från naturens och mänskornas
sida; och exalterad af sin framgång men
halft förtviflad öfver motståndet uppkastar
Vild-Hussen en plan att inviga sin nyöpp-
nade farled genom att i båt bege sig ut-
för floden ända till Sundsvall och därifrån
vidare till kungen själf för att hos honom
verka för sina planer. Pyntad i sina för-
nämaste kläder börjar han den stolta och
farliga färden, som skall kröna hans äfven-
tyrliga verk, men i de vilda forsarna dukar
hans oförvägenhet och skicklighet till slut
under, och endast hans lik föres af flod-
vågorna ned till Indall, där en af de för-
fallna deltagarna i det stora gille, med
hvars skildring boken började, finner hans
kropp och bär den upp till bårhuset.
Inom denna fasta ram, begränsadt af
resan uppför Indalsälfven och färden till-
baka, har Hallström gifvit ett panorama
öfver svensk natur, som söker sin like, en
landskapsmålning, uppburen af ett behär-
skadt, men så mycket starkare nationelt
patos. Där finnas några af de ypperligaste
och mest åskådliga och lefvande natur-
skildringar, som den svenska litteraturen
har. Det är många gånger som om det
icke vore en beskrifning, utan som om
naturens eget lif berättades i mänskliga
ord.
Men det är likväl icke det ståtliga na-
tursceneriet som är det förhärskande i
»Döda fallet». Den rymmer ett öfverras-
kande rikt galleri af människor och mänsko-
öden, så bjärt olika, så märkvärdigt klart
och tydligt modellerade till och med i de
flyktigaste utkast, att man, när man efter
läsningen sluter ögonen och lutar sig bakåt,
ser ett myller af gestalter, som fått lif och
röra sig om hvarandra, löjliga eller bekla-
gansvärda, larmande eller tysta, vekt sör-
jande öfver ett tungt öde eller vansinnigt
grubblande öfver det ofattbara. Där är
Vild-Hussens underliga umgängesvänner,
vilsekomna stackare af olika slag, app-
skisserade med utomordentlig säkerhet och
med en säregen kvickhet, som aldrig blir
hånfull. Där är den förnöjsamme färjkar-
len i Indall, som gläder sig åt en värld
så förträffligt inrättad, att den motsatta
stranden alltid är den vackraste i solske-
net, hur många gånger han än far fram
och tillbaka. Där är bondfolket från skogs-
bygden: den finskfödde drängen Gammal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
