Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Strengell, Gustaf: Finsk arkitektur i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSK ARKITEKTUR I VARA DAGAR.
637
Det skulle föra för långt att här
närmare ingå på den karelska allmoge-
konsten. Något måste dock sägas om
dess utmärkande drag. Byggnaderna
uppföras alltigenom af obilad liggande
rund stock, och dekorationen är kon-
centrerad på de i konstruktivt afseende
betydelsefulla delarna. Fönsterna omges
sålunda med omramningar af bräder i
svängda eller raka former och ornerade
med geometriska inskärningar — den
karelska ornamentiken omfattar uteslu-
tande geometriska former; all slags na-
turefterbildning, vare sig af växter, män-
niskor eller djur, är utesluten. Bärande
delar äro starkt profilerade, förete häftiga
inskärningar och utsprång, hvilka i sin
tur prydas med enkla sicksacklinjer eller
bandornament. Anmärkningsvärda äro
ytterligare de framspringande takfotbjäl-
karna, hvilkas ändar förete känsligt böjda
former.
Denna karelska bondarkitektur är
med sitt respekterande af materialets
egenheter en äkta trästil, och dess upp-
tagande måste därför anses mycket pris-
värdt på en tid, då man med en ytterlig
smaklöshet tillämpade den italienska renäs-
sansens stenformer i trä och i ornamen-
tiken hemfallit åt en fadd löfsågnings-
dekoration. I detta fall ha de unga
arkitekter, som entusiastiskt tillämpat de
karelska byggnadsmotiven, utfört ett rens-
ningsarbete, som icke kan skattas för
högt.
Med den största framgången använde
Lars Sonck i sina villabyggnader den
karelska stilen, och på detta område ha
också dess goda egenskaper bäst kom-
mit till sin rätt.
I stort sedt tillhör den karelskt-»fin-
ska» stilen redan det förflutna; den har
uträttat mycket positivt godt, och dess
minne bör hedras. Men åter talas det
om en ny sådan »finsk stil». År det
en ny chimêre, som äfven den lika snart
skall brista? Det får framtiden utvisa.
Ty som bäst befinna vi oss midt i rö-
relsen. Så mycket må dock genast sägas,
att den är mindre nationel än den förra;
den ger den enskilda individualiteten vida
större spelrum och har också igångsatts
af några bestämda individualiteter, star-
kare än andra. Att den likväl måtte
syfta djupare och verkligen nått ned
till något för nationen egendomligt,
därpå tyckes den stora och snabba
framgång tyda, som rörelsen faktiskt
haft.
Också denna gång gifvas impulserna
af en målare —- Axel Gällen. Dennes
konst undergår under nittiotalets första
år en egendomlig omvandling. Från
att förut ha varit en utpräglad natura-
list och den, som hos oss på måleriets
område företrädde riktningen i dess extre-
maste form, böjer Gällen nu in på andra
vägar, och analogt med så många af
hans fränder inom litteraturen drages
han in på romantikens och det symbo-
listiska idémåleriets bana. Till en bör-
jan famlande, finner han snart sitt rätta
fält. Det finska nationaleposet, Kale-
vala, som samtidigt inspirerar Jean Si-
belius’ musik, ger Gällen motiven till
flertalet af hans följande betydelsefullare
arbeten; genom att måleriskt omgjuta
dess myter och sägner, vill han åter-
knyta nutid till forntid och återföra sin
konst såväl som sitt folk till urkällan,
hvarur den kan dricka nytt lif. I full
öfverensstämmelse med ämneskretsens
legendariska, urtidsmässiga karaktär, blir
nu också det behandlingssätt han väljer
primitivt, syntetiskt förenkladt, ofta rent
af rått, alltid kraftigt, alltid verknings-
fullt. Och för att rätt lefva sig in i
den natur och det folk, hvars urgrund
han vill åtkomma, bosätter han sig på
landet i en härlig ödemark och bygger
sig där ett eget hem, arkaistiskt groft
och mäktigt, som om det skulle tjäna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
