- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
659

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Ekholm, Nils: Svante Arrhenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVANTE ARRHENIUS.

659

tag segerrikt bestått pröfningen genom experiment,
utan därjämte för den kemiska och fysikaliska forsk-
ningen banat vägen till länge eftersträfvade mål».
Jag kan blott på det varmaste instämma häruti och
intyga, att bland nu lefvande fysici och kemister
endast få finnas, hvilkas upptäckter kunna i bety-
delse jämnställas med de af Arrhenius gjorda. Jag
är fullkomligt säker, att en hvar af mina fackkol-
leger skall instämma i detta omdöme, hvem man
än må fråga» — — —

Ännu flera uttalanden af liknande in-
nehåll från fysikens förnämsta fackmän
föreligga och kunde anföras.

Det var ifrågavarande stora afhandling:
Recherches sur la conductibilité galvanique
des électrolytes, som Arrhenius våren 1884
offentligen försvarade i Upsala för den fi-
losofiska gradens vinnande. Försvaret var
enligt åhörarnes omdöme lysande.

Emellertid erhöll han för detta storar-
tade vetenskapliga lärdomsprof af sina do-
mare vid universitetet — obegripligt nog
— ett så lågt betyg, att han på grund
häraf enligt akademisk häfd icke skulle
kunna bli anställd såsom docent vid uni-
versitetet. Först sedan en framstående
utländsk fackman, W. Ostwald, som besökte
Arrhenius i Uppsala, vidtalat vederbörande,
blef han på ansökan antagen såsom docent
i »fysikalisk kemi», ett ämne som då af
fackmännen vid universitetet icke erkändes
vara hvarken fysik eller kemi och således
icke ansågs tillhöra de officiela undervis-
ningsämnena.

Genom dessa orättvisor och motigheter
skulle Arrhenius’ vetenskapliga bana må-
hända för en lång tid blifvit hämmad, där-
est han icke gynnats af Edlund, som för-
skaffade honom det stora Letterstedtska
resestipendiet, hvars innehafvare tillsattes af
vetenskapsakademien. Under åren 1886
—1888 arbetade han hos de förnämsta fysici
och kemister i Tyskland och Holland, nämli-
gen hos Kohlrausch, Boltzmann, Ostwald
och van’t Hoff. Genom dessa arbeten ut-
vecklade och försvarade han på ett höge-
ligen framgångsrikt sätt sin nyss grund-
lagda elektrolytiska dissociationsteori, som
härigenom intog en allt mera dominerande
ställning. Till bevis må anföras följande
yttrande från 1895 af professor Kohlrausch,
föreståndare för den fysikalisk-tekniska riks-
anstalten i Charlottenburg nära Berlin:

»Genom sin djärfhet och sin skarpblick i teori
och experiment förbundna med en stor ihärdighet
i försvaret af sina åsikter har Arrhenius till stor

del öfverfört den’ »fysikaliska kemien» från gamla
åskådningar till nya, hvilka bli antagna i allt vi-
dare kretsar».

leke heller år 1888, då genom prof.
Edlunds frånfälle en plats blef ledig vid
vetenskapsakademien, lyckades det Arrhe-
nius att få någon vetenskaplig anställning
i hemlandet. Först år 1891, sedan den
förutvarande tillförordnade läraren i fysik
vid Stockholms högskola fått befordran
såsom laborator i fysik vid Uppsala uni-
versitet, erhöll Arrhenius, ehuru med svå-
righet, plats såsom hans efterträdare vid
högskolan, sedan han afsagt sig en honom
erbjuden professur i Giessen. Med ännu
större svårighet och efter en strid, som
ännu är i friskt minne bland högskolans
lärare och kanske bland allmänheten, lycka-
des det Högskolans styrelse, särskildt då-
varande rektorn Otto Pettersson, att ge-
nomdrifva, att han 1895 därstädes blef
utnämnd till lärare i fysik med fast an-
ställning. Styrelsen stödde sig därvid på
den danske sakkunniges, Prof. Christiansens,
utomordentligt gynnsamma utlåtande, äfven-
som på yttranden af utlandets främste auk-
toriteter, hvaraf några utdrag ofvan anförts.
Därigenom vederlades påståendena af hans
motståndare, fysici af gamla skolan, som
officielt voro denna vetenskaps målsmän
i Sverige, och hvilka visserligen icke längre
vågade bestrida Arrhenius’ stora vetenskap-
liga förmåga men envisades att förklara
honom vara endast kemist och icke fysiker.

Arrhenius stora förmåga och energi
äfven i praktiska värf gjorde sig snart gäl-
lande vid högskolan, till hvars rektor han
valdes åren 1897 — 1902. Han har där-
under nedlagt ett betydande arbete på att
söka skaffa högskolan examensrätt och där-
igenom en fastare ställning och större antal
lärjungar. För egen del har Arrhenius
visserligen icke haft att klaga öfver brist
på lärjungar. Om också deras antal icke
varit så stort som hans undervisning för-
tjänat, så ha dock utom de svenska lär-
jungarna ett antal begåfvade utländingar
från Danmark, Finland, Tyskland, Öster-
rike, Holland, England och Amerika m. fl.
länder infunnit sig för att arbeta å hans
laboratorium. Under detta intensiva arbete
på elektrokemiens område fördes Arrhe-
nius in på nya forskningsfält. Sedan han
undersökt ljusets inverkan på haloidsalters
elektriska ledningsförmåga, ledningsförmå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0763.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free