Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst - Wåhlin, Karl: Människan och naturen. Några iakttagelser framför målningar af Richard Berg och Ejnar Nielsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKAN OCH NATUREN.
665
MÄNNISKOR LYSSNA TILL KLOCKORNA, SOM RINGA UT DAGEN. OLJEMÅLNING AF EJNAR NIELSEN.
■dunklade ögon. I Berghs båda taflor är
uppställningen dorsal: människorna se rätt
in i naturen, de förmedla vår egen syn på
den, vi stå själfva ibland dem, blott litet
utanför ramen. Hos Ejnar Nielsen är upp-
ställningen frontal: hans människor vända
sig bort från naturen, stirrande sig blinda
på tomheten i sitt eget inre. De se ut
som hypokondriska sujetter på någon inferna-
lisk narrspelsteater, färdiga att sjunga sina
hemska slagdängor framme vid rampen,
på hvars mörka sida vi ett ögonblick stan-
nat som åskådare. Bergh låter oss känna
samhörigheten sina människor emellan. Ejnar
Nielsen öppnar afgrunder emellan sina ge-
stalter. De två paren af man och hustru
äro blott fyra ensamma människor, lika
isolerade hvar och en för sig som den i
gräset nedhukade ensamme mannen. De
bäfva lika litet af mänskliga sympatier som
af naturkänsla. De äro förstockade egoister
och lida all egoismens grämelse. Det är nå-
got hemskt förstelnadt, likaktigt öfver dem.
I själfva verket äro de redan döda. De äro
förtappade själar, lika litet i stånd att lämna
lifvet med tacksamhet som de varit i stånd
att lefva det med glädje.
Midt emot denna duk hängde på ut-
ställningen »Den blinde Pige». Hamlet
säger, att man gärna kunde få spärra in
honom i ett nötskal, han skulle ändå tro
sig vara herre Öfver omätliga världar —
bara han inte hade så elaka drömmar.
Den blinda flickan lefver om någon inne-
sluten i ett nötskal, men hon har inga
elaka drömmar, det syns på henne, och på
hennes mjuka sätt att smeka maskros-
blomstret i sin hand syns det också, hur hon
genom detta som genom ett trollspö står
i förbindelse med hela naturen utom henne
— »känner sig som herre öfver omätliga
världar». Hon lefver i kärlek. De gamla
på den förutnämnda taflan voro blinda fast-
än seende; denna flicka är seende fastän
blind. Därför lysa med rätta himmelen och
älfven i landskapet i guldglans. I hennes
ljusa fantasteri blir det en sådan härlighet
af allt hvad som omger henne.
På olika sätt och ur motsatta synpunkter
framställas i de konstverk, för hvilka jag-
redogjort, människan i hennes naturbun-
denhet. Människan är hvad naturen gör
af henne, tyckes Richard Bergh vilja säga.
Naturen är hvad människan gör af henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
