Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur C. J. L. Almqvists lif. Utdrag af bref meddelade af Viktor Almquist. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle icke någon utnämning erhållas
före november månads utgång, måste
Almqvist, som vid denna tid vistades i
Söderköping på permission af Uppsala
domkapitel, söka förlängd sådan ledighet.
Härom heter det i bref af den 23 okt.:
»Erkebiskopen sjelf är den som, efter hvad
jag af meddelade protokollet sett,
hufvudsak-ligen varit för att lemna mig permission;
Fahlcrantz har deremot alltid reserverat sig
och stridt deremot. Nu är EB i Stockholm.
Troligen herskar nu F. temligen allrådigt i
Upsala konsistorium. Hans önskan är också
troligen att få det nöjet missivera mig ut på landet
såsom adjunkt någonstädes. Jag bekänner
uppriktigt, att så smärtsamt och nedsättande något
sådant skulle kunna vara för min familj och
för mig sjelf efter så mycket arbete — —; så
skulle jag ändock icke hafva så mycket emot
ett sådant steg, om det vore under ett annat
konsistorium. Men att gå bort någonstädes
såsom adjunkt under Upsala Dks domvärjo och
till dess disposition satt under någon otäck,
rå och okunnig pastor, som med flit valdes för
att irritera och plåga mig, det blefve en verklig
tortur, och för öfrigt till intet gagnande. Jag
underkastar mig det aldrig, hända hvad som
vill.»
Bekymren taga sig den 23 november
följande uttryck:
»Jag är sjuk och ligger för det mesta, af
fysiska plågor men mest af inre grämelser öfver
detta tillstånd och af den långa overksamhet,
hvartill jag varit dömd, som kan sluta med
grafven, som vore det bästa, eller med något
annat dermed analogt, som vore sämre. Du
min gode Fridolf, som har haft besvär nog af
mig — skulle du likväl känna blott
hundradedelen af hvad jag sedan 1829 utstått i inre och
yttre måtto inom och utom hus, af ovänner och
jag kan gerna äfven tillägga af åtskilliga
vänner, så skulle du erkänna, att mången blifvit
ursinnig för mindre.»
Permissionen erhålles, men icke något
pastorat. Andra utvägar måste därför
sökas för ekonomiens ordnande. Nu
ifrågasattes ett fast engagement i
Aftonbladet, hvarom talas i ett bref från
Ve-derbrunn den 9 januari 1845.
GENERALDIREKTÖREN FRIDOLF ALMQUIST.
»Bäste Fridolf! Tack så innerligt för ditt
sista bref och allt det goda du gjort mig och
de mina! I afseende på hvad du säger dig så
högt önska, neml. att jag ej måtte taga
engagement i AB, så kan jag helt enkelt säga, dig
huru det är och alltid varit härmed. Jag kan
aldrig tänka mig någon högre lycka, än att
hafva en liten kammare, der jag, ostörd af allt,
finge sysselsätta mig blott med utförande af
sådana högre litterära (musikaliska och
artistiska) ämnen, som jag bäst passar för. Vidare
skulle jag aldrig hafva önskat här i verlden,
och önskar det icke än. Men sådana kan ingen
lefva af, åtminstone ej i Sverige.–Således
finnes det högre och lägre göromål inom
litteraturen. De lägre, om de göras samvetsgrant
och enligt bästa öfvertygelse, äro icke
omoraliska eller onda, derföre blott att de äro lägre:
men klart är att, gifves det tillfälle att kunna
lefva utan att behöfva syssla med dem, sä är
det ojämförligt bättre. Min ställning har icke
tillåtit det; men intet önskade jag högre, än
att komma derhän; derför har jag gjort
ansökning hos regeringen om en plats, der det
kunde låta sig göra. Men om reg. dröjer, och
dröjer länge, hvar af skall jag då lefva?»
Emellertid lyckades Almqvist
fortfarande draga sig fram genom tillfälligt
medarbetarskap i Aftonbladet — och
ökad skuldsättning. Den honom
beviljade permissionen var förenad med
vil-koret att därunder göra lingvistiska in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
