Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur C. J. L. Almqvists lif. Utdrag af bref meddelade af Viktor Almquist. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då detta, på sådant sätt som du föreslår, är
för mig möjligt, och din kärleksfulla godhet
under tiden värnar de mina; så följer jag gerna
ditt råd.»
Redan den 19 januari afsändes från
Köpenhamn ett nytt bref.
»Bäste broder Fridolf! Jag hoppas att du
med förra posten bekom ett bref från mig,
såsom prel. svar på ditt föregående långa bref
till mig, hvilket var mig desto dyrbarare, som
det säkert var dikteradt ur ditt innersta hjärta.
Nu skrifver jag dig detta för att meddela
dig Hi:s utförliga skrifvelse och proposition.
Jag skickar dig den för att få höra ditt råd.
Det är klart, att om jag skall följa din önskan
i ditt sista bref och ej sälja mig åt Hi. (d. v. s.
ej skrifva i A. B.) så förfaller hela Hi:s plan.
Och huru skall jag väl kunna skrifva i A. B.,
då — enligt hvad jag kan finna af ditt bref —
man allmänt anser för Högmod, Stolthet och
Elakhet hos mig, när jag fortfarit att yttra
tänkesätt, som man icke tyckt om, men som
man likväl icke vederlagt? eller då man anser
såsom ett Hån mot det Heliga, då jag likväl
aldrig ogillande yttrat mig öfver något annat,
än det jag först visat vara oriktigt, och hvilket
jag merendels behandlat ganska allvarsamt,
men åtskilliga gånger — jag medger det — med
ironi, då det allvarsamma icke hjelpt: en utväg,
hvilken talrika förf:e begagnat före mig? Då
man så djupt och allmänt misskänner, eller
åtminstone fördömer mig, som ditt bref — min
älskade broder! — låter mig veta, med hvad
känslor skall jag då arbeta? huru skall jag
kunna komma någon vardt, då skäl och förnuft
är det enda jag i prosaisk väg har att använda:
och då en från min synpunkt vacker och fin
känsla är det enda jag har att bygga på i
poetisk väg: men hvilka begge två man alldeles
icke vill lyssna till, utan tvertom alldeles
förkastar. Jag vet sannerligen icke hvad jag skall
skrifva; ty den ena gången finner man något
i grund förkastligt i mina framställningar, och
den andra gången något ganska bra, ehuru
begge delarna befinna sig pä alldeles samma
bas af tänkesätt och sensationer. Hvad man
med verkligt skäl hos mig kan tadla, är, att
jag gjort skulder, som jag icke ännu varit i
stånd att betala. Jag delar väl häruti mångas
öde och beskaffenhet, som man betraktat
mildare, än mig, ehuru deras skulder stigit många
gånger högre än mina, och till upphof haft
vanarter. — Emedlertid må det bittra tadlet
härför drabba mig, emedan det åtminstone har
någon verklig grund. Men hvad jag för min
del icke kan finna rätt, är om man öfverdrager
tadlet för detta mitt fel på allt mitt öfriga
till-varelsesätt, d. v. s. att man, för det jag ännu
icke betalat skulder, fördömer min litteratury
hvilken med penningbristen intet har att skaffa.
Och hvad regeringen beträffar, om den icke
vill gifva mig någonting derföre att jag har
skuldsatt mig, så tager den Följden såsom
Orsak. Ty jag har kommit i skulder derföre
att jag icke i tid fått af regeringen hvad mina
tjenstemeriter borde hafva förskaffat mig, likt
andre.
Men hvartill tjenar att jag försvarar mig?
Och hvartill tjenar all ytterligare skrifning i
A. B. eller annorstädes? Man ogillar
begge-dera.>
I fortsättningen utvecklas de af Hierta
uppställda villkoren, bland hvilka i
synnerhet den fordran verkar afskräckande
å Almqvist, att han skall åt Hierta egna
all sin arbetstid.
Tvekan väcker ock den förut
vidrörda frågan, huruvida medarbetarskapet
i Aftonbladet skall i regeringens ögon
utgöra ett skäl för att neka Almqvist:
befordran. Då emellertid brodern
numera synes luta åt antagandet af Hiertas
förslag, upptagas detta och i
sammanhang därmed utsikterna till affärernas
lugna afveckling till fortsatt behandling
i ett nytt bref från Köpenhamn den 26
januari 1846. Ovisshet visar sig
fortfarande, huruvida ej, framför Hiertas
förslag, fortsatt vistelse i utlandet bör väljas.
»Skulle jag derföre förblifva ute, heter detr
så reste jag visst hellre till Hamburg och
London på ett år eller så, der jag — mera
obemärkt än i Köpenhamn — kunde skaffa mig
förtjenster och bekantskaper.»
Efter behandling af de ekonomiska
frågorna, kommer Almqvist ånyo in på
anledningarna till de maktägandes
af-voghet.
»Om du, min gode broder, skulle hafva tid
eller lust att genomgå alla mina artiklar och
skrifter, samt och synnerligen, skulle du sjelf
(som dock visst icke gillar mig i många mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
