Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur C. J. L. Almqvists lif. Utdrag af bref meddelade af Viktor Almquist. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnda gåfva till barnen. »Det var nu
så ganska länge sedan jag fått något
bref från Eder», skrifver han till dottern
— »den största och den enda glädje jag
nu för tiden äger! Sedan jag genomläst
ditt och Ludvigs bref uppstego likväl
åter flera sorgliga tankar». Emellertid
förlitar han sig på gåfvobrefvets laglighet
och tillägger: »Jag hoppas således det
bästa. Framför allt däraf, att ni har
den kloke och ädle bror Fridolf till
beskyddare. Gud välsigne honom.»
Processen blef nedlagd, ty allt var i sin
ordning, och barnen fingo behålla, hvad
de af fadern erhållit.
»I min närvarande ställning, skild från Er
och utan hem, är det för mig naturligtvis det
intressantaste att resa och se mig omkring så
mycket som möjligt. Men härvid uppstår
troligen hos Er den tanken, huru jag i min
medellöshet kan göra det? Detta skall jag med
några ord förklara. Så som jag — och alla af
samma slags klass eller folkhorizont som jag
— reser är det nästan mindre kostsamt att resa
än att vistas på ett ställe. Detta är en egenhet
i Amerika och fordrar dessutom också den
lätthet att röra sig och kunna umbära^ när det
gäller, som jag, upprigtigt sagdt, har kanske i
högre grad än många andra.»
Till belysning af sättet att färdas
under de långa flodresorna berättar han:
»Jag har på dylika resor vanligen litet bröd
och ost, det är alltihop. Att få en sofplats
beror på den händelsen om icke fruntimmer resa
med, hvilka alltid hafva företrädet. Dessutom
består sofplatsen blott i en afplankning, der
man lägger sig på bräder. Har man madrass
med sig, så ligger man mjukt. Jag har aldrig
fört sådan med mig. Man tillbringar eljest
natten sittande på en koffert eller stol, der man
samspråkar med alla de kring fyrugnen samlade
passagerarne eller sofver här det bär åt. Jag
har mest alltid på dylika resor sofvit mycket
godt, insvept i min slängkappa och lutad mot
någonting, som jag kommit öfver. När jag
blifvit för mycket hungrig, har jag stoppat min
pipa, hvilket utgjort min ständiga reströst;
tobaken tillfredsställer magen en stund. Mot
morgonen vakna fruar och madamer och sätta
kaffekokaren på fyrugnen. Då kan man lätt
få sig en kopp (utan mjölk och ofta utan socker).
Nåväl! — när man kommer fram, är man inom
en dag åter restaurerad. Men visst och säkert
är, att jag icke skulle nännas låta Er slita så
ondt på en resa.»
»Jag vill säga Er hvartill min håg för
närvarande mest står», säger han i bref om hösten
1853: »Jag önskar komma till Mexiko, nemligen
till hufvudstaden. Alla dessa Tyskar (ett på
det hela taget snuskigt folk) och alla dessa
engelska Amerikaner, Yankees, i de förenta
Staterna (<stt reelt, men mycket torrt och tråkigt
folk) har jag nu tillräckligt gästat. Jag önskar
komma något bland Spanjorerna, som utgöra
ett vida kuriösare och mera poetiskt folk. —
Någonting annat, hvarpå min håg leker, och
som beror på utvecklingen af de förestående
händelserna i Europa, är att göra ett afstick
öfver Atlantiska Ocean; igen till Gibraltar; samt
derifrån öfver Medelhafvet och Archipelagen
till Constantinopel. Denna stad har jag i min
fantasi alltid tyckt om, och genom det
närvarande kriget vore den dubbelt märkvärdig att
besöka. Det står naturligtvis i Guds hand, huru
dermed kan gå .. . Ett annat förslag, som också
mycket leende står för mig, är, att sedan jag
en tid sett mig om i Mexiko, derifrån öfver
Tchuantepee eller Panama gå till San
Francisco och Californien. — Från San Francisco
skulle jag förmodligen då göra ett litet afstick
till Honolulu (på de s. k. Sandwichsöarna) och
China eller Japan på några månader. Kom
iag till China, så kunde jag sedermera derifrån
lätt öfver Hindostan och Persien komma till
Asiatiska Turkiet och så öfver denna väg till
Constantinopel. Då vore jag i ert grannskap.
Huru Almqvist tillbringar sin dag i
New Braunfels beskrifver han sålunda:
»Hos Herr Jacob Schmitz (som sjelf är
katolik) äter också pastorn för härv. katolska
församling, jemte mig och en hop annat folk.
Pastorn är en ung munter, halfkomisk man, i
sina åthäfvor fullt lik en Upsalastudent, men
icke desto mindre Franciscanermunk och mycket
ifrig katolik. Han är polack och heter M. ...
Men Herr M. kan blott tyska och ingen
engelska; alltså har han bedt mig om engelska
lektioner, hvilket jag hvar afton efter théet ger
honom i Herr Schmitz sängkammare. Deremot
har han gifvit mig polska böcker, hvilka, då
här i N. B. snart sagdt inga böcker finnas, äro
uppfriskande nog. Vidare regalerar han mig med
alla möjliga katholska historier, beskrifver Påf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
