Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Interiörer från Gustaf IV Adolfs tid. Ur samtida anteckningar af Malla Montgoméry. Med 6 bilder - Kungens förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALADRÄKTEN VID HOFVET. MEZZÖTINTGRAVYR
’ AF J. F. MARTIN.
lös; liksom den svarta och röda
hof-dräkten helvetisk och ful med sina korta
jackor och smala hängande kappor.
Den andra november var bal paré,
också i den sköna rikssalen, där hade
Malla ofantligt roligt och fick åter dansa,
som hon ej gjort på så länge.
Dagen därpå var gratulationscour.
Kungen och drottningen, omgifna af hela
sitt hof, stodo i stora sängkammaren
bredvid stora galleriet, där alla fruntimmer
voro församlade. Sedan alla excellenser
och alla ämbetsmän af alla stånd från
sina samlingsrum genomtågat och
bockat sig för det kungliga paret, skulle
äfven fruntimmerna en och en gå in och
niga och sedan gå ut genom en annan
dörr. Detta föreföll Malla svårare än
första presentationen; men innan hennes
tur kom, afbröts couren, ty den unga
drottningen svimmade af trötthet.
Gra-tulanterna gingo öfver till
änkedrottningen och nego där. Sedan var publik
spisning i stora matsalen, där den kungl.
familjen var samlad, utom drottningen,
som hvilade.
Drottningen blef flera dagar
illamående, och det afbröt högtidligheterna.
Emellertid blef kammarfröken Anne
Charlotte Friesendorff hastigt bortvisad från
hofvet af kungen själf, som blifvit
missnöjd med henne. Orsaken visste man
icke; det förmodades, att kungen märkt,
att hon skrattat i otid, eller funnit
henne ej nog underdånig. Hon
återvände till sin hemort Östergötland och
återkom icke till Stockholm så länge
Gustaf Adolf regerade. Efter henne
antogs till sjunde hoffröken Augusta Piper,
Minettes och unga grefvinnan Louise
Fersens, född Piper, syster. Det var en
gudomligt vacker, helt ung flicka, hvars
sköna ögon uttryckte hjärtlig oskuld —
detta uttryck bibehöllo de alltid, det
omväxlade aldrig, och några år efteråt
fann man att detta evigt samma
härrörde också af inre fattigdom. Hon dog
ung som friherrinna Adelsvärd.
Den 13 november var hufvudstaden
illuminerad. Wrangel* körde en kalesch,
hvari Gustava och Malla åkte omkring
för att bese illuminationen. Det var
godt väder och ganska vackert och
ibland löjligt, i anseende till underliga
transparenter och ännu underligare vers
därunder. På ett ställe stod: »Fyra ljus
i raden för prinsessan ifrån Baden». På
Hattmakarämbetets hus stod: »Gud gifve
hufvud åt vår smorda, nog skall han få
hattar gjorda». Tvänne rader vagnar
foro på gatorna, den ena från norr till
söder, den andra tvärtemot. Wrangels
hade redan varit åt söder och sett det
* Sedermera Riksrådet Wrangel, gift med
Gustava Arnell och sålunda Mallas svåger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
