Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Albert Engström. Af Carl G. Laurin. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världsdramat, men de lämpa sig ej till han öfverskrider den ej. Så bittert och
protagonister. Låt vara att det svenska elakt som den sistnämnde konstnären
folket berusar sig för ofta till och med blickar ej Engström på
människomena-nu, då ju fylleri ej direkt anses som en geriet.
dygd, men våra fäders idealgestalt gesällen Sällsynt intressanta för oss och den
Lundström, som gråter rena, rama akvavi- kommande kulturhistorikern äro hans
ten, som det står i den kända pjäsen, detta
monument öfver allt det tarfligaste i vårt
folk, har väl fått något nyktrare
efterföljare i folkgunsten. Det fanns en tid, då
våra gardister voro darrhändta på
morgnarna, innan de fått ett halft kvarter
brännvin, men det var i den gamla, goda
tiden, då alla voro »kärnkarlar». Dock
man skulle förlåta innehållet i busbilderna,
om de ej vore allt för öfverdrifvet
tecknade. Kolingen liknar ibland dessa
rug-giga pudlar, där man ej vet hvad som
är svans eller hufvud. Naturligtvis har
genom namnen Kolingen och Bobban,
hvilka genom att repeteras hundratals
gånger innötts i publikens hufvud, just
det minst lyckade blifvit mest populärt.
Härliga, oförgätliga busar ritar Engström,
dä han ej öfverdrifver för mycket, och
till denna typ hör den här afbildade
örfilstäcke individen. Ej sällan äro
Engströms teckningar i min smak äfven för
litet utförda, man bör ej behöfva leta
allt för länge efter ögonen. Forain går
i summariskt utförande till gränsen, men ung svensk buse från’början af iqoo-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
