Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En inackordering. Af Henning Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN INACKORDERING.
Af HENNING BERGER.
AN kom en
sensommarmorgon, då solen lyste blek
bakom en tunn töckenslöja
och det hvilade något
sjukligt öfver landskapet.
Ängarna och fälten hade mist gräs och
blommor, och på åkrarna stack endast
den gula stubben upp. Sjöns vatten
var grått, där det skvalpade i tunga och
oljiga dyningar, och skogens grönska
hade i sin mörka färg något
öfvermat-tadt, som badade upplösning och
förruttnelse.
De togo emot honom med en
blandning af fruktan och förmynderskap.
Patronen gick ned till gårdsgrindarna,
de unga damerna höllo sig tätt till frun
på verandan, pigorna sprungo in i
köks-flygeln, skockade sig bakom
mjölkbunkar och mejeri kärl och betraktade genom
fönstren med stirrande ögon främlingen.
Men ingen hälsade honom hjärtligt.
Patronen förde fingrarna till
mösskärmen och mumlade ett välkommen samt
en förmodan att de skulle komma
öfver-ens. Fruntimren sade ingenting utan
låtsade konversera, som om skulle den
nykomne ej räknas till familjen, och
ingen presentation ifrägasättes. Utan
patronen tog honom direkt in i salen,
där ett frukostbord var dukadt.
— Kandidaten är väl hungrig, sade
han, nu måste vi äta. Så här blir det
hvar dag, som ni ser, enkelt, men maten
är färsk och god — reellt ska’ det vara.
En snaps?
Den främmande sade intet. Han såg
stelt framför sig, och kring de smala
läpparna låg också ett egendomligt
stel-nadt drag — ett löje slutadt i gråt.
Håret var tunt och stripigt, ansiktet
infallet, kroppen mager och böjd.
Kläderna sutto som hade nägon annan
klädt på honom, dragit plaggen öfver
de motsträfviga lemmarna, knäppt västen
snedt och stuckit den grofva näsduken
tjockt hoprullad i hans bröstficka.
Håret räckte litet ned på kragen, som
tyc-tes för vid och bucklades där halsduken
var slarfvigt knuten. Landsvägsdamm
låg öfver skodonen och uppåt byxbenen,
ett par halmstrån från giggens foderpåse
hade fastnat på rocken, och ena
skulderbladet sköt i ryggen ut till en kant.
Han stod tyst och stirrade på de
dansande partiklarna i en solstråle, som
från trädgårdsfönstret föll öfver det runda
salsbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
