Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Johan Ludvig Runeberg. Några ord till hundraårsdagen. Af Karl Warburg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade Runeberg för henne personliga
framgångar och behaget att vistas i landets
kulturcentrum.
Och med hvilken ödmjukhet och
un-dergifvenhet bar han icke sin långvariga
sjukdom, som band honom, —
frilufts-människan, jägaren, naturens vän —
inom stugans fyra väggar, vid rullstol
eller sjukbädd. På de besökande gjorde
han äfven i sin kroppsliga brutenhet
intrycket af en sällsynt öfverlägsen ande.
»Det var — skrifver C. R. Nyblom om
sitt besök hos honom — en af de få
gånger jag haft den lyckan att stå inför
en verkligt storartad, i alla hänseenden
helgjuten personlighet. Ett sådant möte
glömmer man aldrig».
Och i det sätt, hvarpå han bar
disharmonien mellan den friska andens
kraf och önskningar och kroppens
oförmåga att lyda dem, lade Runeberg allra
bäst ådaga sitt väsendes harmoni och
värdet af den ljust religiösa
världsåskådning han tillkämpat sig, och där han i
strid mot pietism och materialism byggt
på lärdomar från antik och kristendom.
*
*
Runeberg anslår redan i sin först
ut-gifna diktsamling från 1830 en ton, som
skiljer sig från den samtida svenska
diktens, af hvilken den dock är starkt
påverkad.
Ty det är väl sant, att han i sin
ungdomslyrik visar lärospån ej blott från
den gustavianska tidens skalder och
Franzén utan ock afgjordt från yngre svenska
diktare: Tegnér, Stagnelius, Atterbom,
Vitalis. I deras skola hade han utbildat
sin talang, och skolmärkena sitta länge
kvar, men han hyllar dock snart en annan
och frän deras väsen skild riktning.
Den samtida svenska diktningen gick,
som ofvan nämndt, dels den bländande,
bildrika väg, som Tegnér inslagit, dels
J. L. RUNEBERG. LITOGRAFI AF J. REINBERG
EFTER EN OLJEMÅLNING AF R. V. EKMAN.
följde den nyromantikens dunkla stigar
hän emot ett aflägset blå.
Runebergs diktning är klar som
Tegnérs, är så godt som frigjord från all
mystik och bär endast i enstaka dikter
(främst den af Stagnelius påverkade
Svartsjukans nätter) världssmärtans drag,* den
är tillika sällspordt enkel och saknar den
diktens grannlåt, som Tegnérefterföljarna
älskade, och som mästaren själf icke
försmådde.
Runeberg var i grunden realist, men
realist med ideal syftning. Bland svenska
skalder hade han tagit mest intryck af
fru Lenngren och Franzén, och det är
lätt att i enskildheter påvisa
släktskapsdragen. Men därtill visar han sig både
* Den stämning af missmod, som
kännetecknar tiden omkring 1827 — då väl äfven
planen för Svartsjukans Nätter konciperats —
hade törhända sin rot i den året förut timade
brytningen med hans barndoms trolofvade;
möjligen var denna brytning förknippad med
samvetsförebråelser, i hvarje fall med inre
slitningar ; och missnöje med en själf brukar
framkalla missnöje med världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:46:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1904/0085.html
